Jag tänkte försöka mig på en uppdatering över vad som hänt på hästsidan. Vi börjar med en sorglig händelse. För några veckor sedan fick vi till vår stora sorg och saknad fått säga hejdå till världens raraste ponny Starlight.

För ett tag sedan hittade jag Starlight i hagen med tydliga fångsymptom. Fick in honom, ställde honom på box och satte honom på butta direkt. Starlight hade fång hos förra ägaren och hos oss för två somrar sedan så vi visste att det kanske inte skulle gå vägen om han skulle få det igen. Redan i vintras hade jag förvarnat barnen om detta. Starlight gick fortfarande i lösdriftshagen med mindre gräs och fick hö att äta men fick fång trots det. Vi har ingen hage  som är helt fri från gräs och det var lite gräs i denna men ändå för mycket denna regniga försommar. Gamla hästar som Starlight är ofta lite känsligare också.

Linnea blev jätteledsen när hon hörde att Starlight var dålig och gick genast ut och pysslade och pussade på honom (och grät en liten skvätt). Allt eftersom dagarna gick blev Starlight sämre och rörde sig mer och mer ovilligt trots medicinering. De sista dagarna vägrade han äta höet och jag fick hämta vattenhinken för att han skulle dricka. Dagen innan han lämnade oss var Linnea ute och klippte av en bit man och svans samtidigt som hon matade honom med morötter. Hon var så ledsen men såg också att Starlight blivit sämre. "Lova att ni tar bort honom i morgon mamma, lova", sa hon, medan tårarna trillade. Hon var med och fattade beslutet. Den natten sov hon emellan mig och Stefan.

Dagen efter gav hon Starlight hans sista morötter innan hon satte sig i bilen och åkte med Jeanette och familj på besök i Lidköping. Filip kom ut och stod och höll hinken med kross medan Stefan förberedde för avlivning (det är skönt att vi själva klarar av den biten, Stefan har avlivat 1000-tals djur på jobbet och är otroligt duktig). Då och där brast det även för Filip och sedan grät han och grät och jag också. "Han har ju alltid funnits" sa Filip, när vi stod i köket och grät tillsammans.....

Starlight har varit världens bästa barnponny och lärt många  barn att rida. Som ung har jag hört det ryktas att han var en avkastarkung men på äldre dagar har han varit klippan själv. Kanske inte alltid på ridbanan där han kunde vara extra seg och ibland lite egensinnig men i skogen var han en klippa. Han sprang sällan snabbare än vad han behövde och utstrålade trygghet. Starlight var också fantastisk att köra och vi har många roliga minnen tillsammans med honom. Jag vet att ni är många därute som träffat Starlight. Om ni har något minne av er tid tillsammans blir jag glad om ni vill dela med er. Några minnen från i vintras:

R.I.P Starlight 1990-2012 Kloka lilla ponny, du fattas oss........

Även om det varit en regnig och kall försommar så har det varit torka här på bloggen. Ber om ursäkt för det. Det har som vanligt hänt massor med saker och nu känns det nästan jobbigt att behöva blogga ikapp men jag ska göra ett försök och se om det går.

Jag jobbar fortfarande och går på semester i mitten av juli, eller semester, jag kommer att jobba lite då och då. Det blir gärna så när man har ett sådant jobb som jag har. Trots allt så trivs jag bra och har ett omväxlande och roligt arbete och en stor fördel i att kunna sitta hemma och jobba. Semestern inleds i alla fall med ett barnridläger ute i Sund, Öregrund. Diablo ska få följa med tillsammans med Linnea och jag hoppas att det kommer att gå bra. Vi är ju flera vuxna runt omkring som kan hålla ordning på honom. Annars har vi inga planer för sommaren. Mesta tiden kommer vi att vara hemma och kanske ta oss till Vällen och bada om det är fint väder.

Jag har fått lite blodad tand på att hålla ridlektioner igen och har vikarierat under några veckor för Jessica Rick. Det har varit otroligt roligt, inspirerande och givande att hålla lektioner igen. Får erkänna att jag har saknat det lite. Nu är det dock över men vi får se, kanske dyker jag upp igen i något sammanhang.....Skönt i alla fall att Jessica mår bättre och kan ta över sina elever igen.

Barnen har sommarlov. Några bilder från Linneas sista avslutning i Ekeby skola. Tänk att hon börjar i stora Olandsskolan till hösten. Börjar bli så stor:

Efter skolavslutningen åkte jag och Linnea till Lidköping för att fira Izabellas student. Filip spelade Roslagscupen (där de tog sig till semi, en match som jag såg i ösregn) och Stefan jobbade så de kunde inte följa med.

Vi kom fram lagom tills det var dags att ta emot studenterna på skolgården. Åh vilken nostalgisk känsla. Det var nästan så att jag blev lite tårögd av stämningen och lyckan där på skolgården.

Åkte sedan hem till Madde och firade studenten när hon anlände:

Alla kusiner utom Filip:

Sedan blev det dags för bal som vi naturligtvis var och tittade på. Världens finaste fadderbarn Izabella:

Izabella och Erik:

Sedan styrde vi kosan hem igen. Linnea hann med några dagars gymnastikläger och under midsommarhelgen kom Nettan, Anders, Tyra och Rasmus på efterlängtat besök. De var bjudna på bröllop i Uppsala. Det var jättetrevligt och jag fick tillfälle att snusa mycket på världens charmigaste lilla Rasmus. Barnen och jag tillbringade en dag på Leos lekland och det var mycket uppskattat. 

Linnea följde sedan med tillbaka till mormor i Lidköping och ska vara där i tre veckor fram till Rasmus dop. Det är tomt och ensamt här hemma utan vårt lilla kvicksilver. Filip tycker att det är skönt att vara utan syrran ett tag och förra veckan passade vi på att gå på bio. Han är mycket med Victor och har ett ganska gött sommarlov.  

Nej, nu ska jag åka och handla. Uppdaterar på hästfronten i senare inlägg....

Kram på er

Lotta

Alltså man måste bara bli förälskad i denna fantastiska svarta pärla till hingst. Han är inte bara otroligt snygg och rörlig utan har också ett fantastiskt temperament och framåtanda. Linnea är lika förälskad som jag. Från början hade jag en fundering om att vi skulle skaffa en medryttare som kunde hjälpa oss att hålla igång Diablo, men när Linnea ridit honom i ridhuset häromdagen sa hon "mamma om jag rider ofta behöver väl ingen annan rida honom". Gulliga unge! Idag sa hon till Filip när han ville provrida att det skulle gå bra "men du får inte förstöra honom". Mamma får inte rida alls för "du är alldeles för tung". Linnea vill helt enkelt ha honom för sig själv och det kan man förstå när man ser ekipaget tillsammans. Han passar henne som handen i handsken.

Det roliga är att Diablo tycker att det är så roligt att få göra något. Man märker att han verkligen uppskattar att bli pysslad med och riden. Jag får inte göra något där heller. Linnea hämtar honom i hagen och borstar sedan och gör i ordning honom. Jag kan på min höjd få hjälpa henne att lägga på sadeln.

Första två passen som vi red Diablo red vi i hagen. Jag ledde honom i början men snart red hon själv. Han är pigg som bara den men ändå snäll, lydig och lyhörd. I söndags åkte vi till Vettsta och red honom i ridhuset. Jag hade lite lektion för Linnea. För första gången fick hon galoppera själv och vilken galopp han har! Helt fantastisk!

Linnea fick sedan trava lite bommar och sedan byggde jag upp ett litet hinder som hon fick skutta över. Vet inte vem som tyckte att det var roligast Diablo eller Linnea.

I tisdags tömkörde jag gentlemannen först ute i skogen en sväng och sedan lite på volt. Han jobbade fint hela tiden. Tömkörning kommer det att bli mer av. Otroligt nyttigt för mig som verkligen behöver röra mig och har lite dålig kondition.

Idag red Lovisa på lektion på Chess och då frågade jag om vi inte kunde prova att ta med Diablo för att se hur han skulle reagera på dels att ha andra hästar i hagen brevid (lösdriften med tjejerna är precis brevid) och dels att dela ridbanan med en annan häst. I början ledde vi honom runt och han skrek lite efter tjejerna. Han var mycket intresserad men gjorde ändå som vi ville hela tiden. Efter fem minuter släppte vi ekipaget lös och visst gick han fortfarande lite utåtställd vid de andra hästarna men han lyssnade ändå på sin lilla ryttare. Först fick de skritta på volt på kortsidan därefter följa långsidan i trav, sakta av på mitten och fortsätta trava sista delen av långsidan. Först fick inte Linnea stopp men sedan gick det riktigt bra. Därefter fick de trava hela vägen. Linnea med fokus på att inte Diablo skulle trava för fort. När Diablo fick något att koncentrera sig på brydde han sig inte om de andra hästarna längre.

Därefter fick Linnea galoppera och fortsätta träna på att styra och planera vägen i galoppen. Hej vad det går men Linnea var riktigt duktig och red fina volter till slut. Som Sara som tittade på sa att "när det blir mer flugor ute får Linnea sätta på sig munskydd eftersom hon sitter och ler med hela ansiktet när hon rider". De fick som avslutning trava lite bommar och skutta över ett litet kryss. Skoj tyckte båda två!!!

Vilken otroligt fin ponny! Tack snälla Ann-Charlotte för att vi fick köpa honom. Jag vill också ha en Diablo men av lite större format. Han är så himla häftig och framförallt vilket psyke han har. Hoppas verkligen att han når upp att betäcka Stina. Hon borde bli brunstig i veckan så då lär vi få veta.....

Ha det gott!

Jag är verkligen förtjust i fina Corren. Vi har varit iväg på en Uffeträning förra veckan. För första gången fick jag känslan av att det var jag som bytte galopp och att Corren väntade på mig och vi fick prova lite arbetspiruetter. Skoj, skoj!!!

I lördags åkte vi till Norrtälje och tävlade. Corren är inte startad så många gånger i sitt liv och kan vara lite tittig på tävlingsplatsen. Vi valde därför att starta två klasser; LC:1 och LB:1. Corren var lite lång och låg på framridningen men kändes händå helt okej. På tävlingsbanan var hon inte alls så spänd som jag förväntat mig och jag var mycket nöjd efter ritten. Vi red ihop 65,9 % och fick kommentaren: "Jämn uppvisning på trevlig häst. Hamnar ibland ngt bakom lodplan, så passa nosen. Mjukt ridet." Bara 6:or och 7:or programmet igenom vilket räckte till en 6:e plats!

Klassen efter var en LB:1. Fokus på framridningen på att försöka höja formen lite. Det är lite av Correns akilleshäl att hon gärna blir lite lång och låg. Red inte fram så länge. Inne på banan var hon nästan lite tittigare än i första klassen (trött), men gjorde ett mycket bra program ändå. Corren vinner på att hon är så stadig och jämn. Vi red ihop 68,3 % med kommentaren "Bra ridet. Du är helt rätt. Lycka till!". Fyra 6:or och resten 7:or gav oss en andra plats. Skoj, skoj med placering i båda klasserna!!! Nästa helg tävlar vi LB:1 och LA:1 i Älvkarleby.

Idag har vi tränat dressyr för Anna Hedbys. Hon kände nästan inte igen Corren som hon mindes som betydligt styvare och stelare (precis det samma har Uffe påpekat så sträck på dig Stina!). Anna frågade vad jag ville göra och jag sa att jag ville jobba med formen och det var det vi gjorde! Jag fick börja med att rida lite övergångar, snabba mellan skritt och trav. Därefter fick vi rida lite ryggningar. Fortsatte med några ökningar, hela tiden med fokus på att hon skulle vara kortare och högre. Jag rider mjukt men ska våga hålla i lite mer utan att bromsa i armarna. Om jag fått henne kortare med hjälp av en ryggning får jag inte mjukna och ge henne möjligheten att bli lång. När vi ökar får jag inte mjukna så att hon hamnar i framvikt. Mjuknar jag då sätter jag henne lite i skiten och det är inte snällt. Hon måste lita på att jag finns där hela tiden. Fick trava flera varv i mellantrav för att försöka hitta känslan av att jag hade ett stöd utan att handbromsen var i. Kom på att jag fick galoppinslag när jag mjuknade och successivt blev det bättre.

Jobbade sedan lösgörande genom att rida sluta på volt några varv, därefter rida direkt in i öppna för att avsluta i sluta åt andra hållet (allt på samma volt). När jag böjt lite fick jag trava fram och sedan jobbade vi lika i andra varvet.

Dags för galopp. I galoppen var inte Corren framme för skänkeln. Känslan som jag får när hon blir så där gungig är ett försvar när kruppan blir för hög. Jag fick rida framåt i friskt tempo för att försöka få henne fram till handen. Red även på volten i friskt tempo med fokus på att jag inte fick släppa ut henne. Red sedan samma övning i galoppen som i traven med sluta-öppna-förvänd sluta. Det var lite jobbigt i höger varvet och där försökte Corren slippa genom att sparka bakut och byta galopp någon gång och då fick jag rida henne med tänk att hon skulle gå över tygeln för att verkligen få sänka kruppan. I andra varvet var det mycket lättare!

Avslutade med att rida några travökningar och nu kändes det mycket bättre. Sista travökningen var kanon med fin kort hög front, bra takt och fina framben. Härlig känsla!!!

Anna tyckte det var roligt att jag hade Corren att rida på. Fick massor av beröm även denna gång. Kanske kan jag rida lite grand ändå! Extra kul att hon verkligen vill att jag ska ta mig upp i klasserna. Nu startar du msv i höst på den där tyckte hon. Vi får väl se hur det blir.....Det är en hel del jobb kvar framförallt i det lösgörande arbetet. Skoj i alla fall att ha ett mål att sikta mot. Stina var med och tittade och jag blev enormt bortskämd med vatten och service. Tack kära du för att jag får låna din fina fina pålla!!!!

Igår tog jag bil och transport och styrde mot Värmland. Resan gick fortare än vad jag trodde och efter knappt fem timmar var jag framme hos Ann-Charlotte Togner (Mogården) som ägt Diablo sista året. Väl framme var vi ute i hagen och tittade på alla fina welshsto som gick där. Bland annat en Diablo son som påminde mycket om de två som jag har sett som föl. Han typar verkligen sina avkommor och som de rör sig!!! Diablo stod i en box och jag var inne och hälsade på honom. Satan i gatan vad han är snygg och vilken utstrålning!!!

Ganska så snart lastade vi på honom och rullade hemåt. Diablo stod som ett ljus hela vägen hem. Väl hemma klev han ur transporten och ropade att "hallå nu är kungen hemma" och han var lite på hugget. Släppte ut honom i hagen och han tyckte det var skönt att få sträcka ut i full galopp. Han klev runt i hagen och markerade lite här och var innan han efter en stund började äta.

Tog in honom först på kvällen innan jag hämtade in Corren och Sibban. Båda tjejerna var mycket nyfikna på snyggingen och han på dem också förstås. Innan jag gick till sängs var jag ut och tittade och allt var lugnt i stallet.

Idag släppte vi ut honom och återigen hade han full show i hagen innan han varvade ner. Han är så himla snygg!!!

Linnea var sugen på att rida men nöjde sig med att borsta en stund i hagen. Diablo blev lite otålig på welshmanér (det måste vara rastypiskt eftersom både Starlight och Blida gör likadant, noppar lite i ärmen och skrapar med framfoten när de är otåliga.

Vid lunchtid kom Linnea ut med hjälm och väst för nu kunde hon inte vänta längre. Vi tog in Diablo och borstade honom på gången. Han var mycket snäll och stod ganska still. Sedan följde en del utprovning eftersom Diablo har litet huvud och ponnytränset var för stort för honom. Satte på sadeln som vi köpte av Camilla och den låg okej. Inte helt bra men den duger tills vi hittar något annat.

Linnea hoppade upp och jag tog ett långt grimskaft och ledde henne i början. Vi red i hagen och Diablo är en känslig ponny som går för små lätta hjälper. Linnea red en liten stund runt mig och provade att trava. Diablo var en gentelman som skötte sig kanonbra. Red sedan upp till bygdegården och hem. Tror att det var nyttigt för killen att komma ut och se lite omgivningar för han var mycket lugnare när han gick ut i hagen igen. I alla fall så var det skoj att se dem tillsammans. Hon kommer att kunna ha Diablo ett bra tag till. Stiglädren var lite långa påpekade mamma men jag har alltid fel så det fick bli så här. Linnea såg i alla fall otroligt lycklig ut på alla bilder!!! Tur att ingen fotade mig för jag stod nog med något fånigt flin på läpparna jag också....

Jag är enormt tacksam över att vi fick möjligheten att köpa denna pärla. Tack för förtroendet. Nu ska jag gå och hänga tvätt och sedan

Vilken helg det har varit!!! Jag började med att åka till Vadstena i torsdags för några dagars stämma. En mycket välarrangerad och trevlig stämma med god mat. Vadstena var otroligt fint och dit skulle jag gärna åka en sommardag. Nästan lite Visbykänsla!

Jag åkte hem lördag kväll eftersom vi skulle visa Sibban på 3 års test på Strömsholm på söndagen. Bilen rullade in på gårdsplan runt 2 tiden på natten. Det gick bra att köra och jag höll mig vaken med hjälp av McDonalds kaffe latte....Klockan 6 vaknade jag och kunde inte somna om. Jag var så himla nervös!!! Det var länge sedan jag var så nervös. Denna gång behövde jag egentligen inte vara det eftersom det inte var jag själv som skulle visa utan Johan Becker. Jag hade dessutom gjort allt jag kunde göra för att förbereda oss innan treårs. Hon hade löshoppat, ridits och jag hade fodrat på henne inför visningen och dessutom då fått duktige Johan  som visare. Hade helt enkelt inte kunnat göra mer och det var skönt!

Morgonen och förmiddagen gick. Sibban gick i hagen och mumsade gräs och jag putsade och packade alla saker som jag behövde ha med. Knoppade henne och sedan hjälpte Stefan mig att lasta. Hon gick på nästan direkt mitt lilla A-barn!

I Enköping hämtade jag upp Stina. Vilken tur att jag har en så bra kompis som ställer upp när det krävs. Det går ju åt några människor vid löshoppning och lösgaloppering. Stina och jag har visat många fölvisningar tillsammans och är ett bra team (om vi får säga det själva). Jag känner mig trygg med Stina på banan.

På Strömsholm knallade jag upp till ridhuset och utanför träffade jag Mirre och Kicki. På läktaren satt Johan och Renee och jag pratade en stund med dem innan jag gick och anmälde mig i sekretariatet. Erkänner att jag nog pratade lite väl mycket och fort men så kan det bli när man är lite nervös ;).

Lastade ur Snibban och hon är så fantastisk i temperamentet. Så trygg i sig själv och cool och följde med oss upp till ridhuset för första stationen som var mätningen. Sibban mättes till 167 cm och sedan drog de av 1 cm för skorna så det officiella måttet blev 166 cm. Inga-Lill sa att så som de sa förr i tiden så växte ett sto ungefär 3 cm till (valack 5 cm) efter tre års ålder och i så fall torde hon blir dryga 1.70 Tur att hon är ädel och kort i ryggen!

När det var en häst kvar kom Johan ut och tog över Sibban. Han provsprang en gång och provade att ställa upp. Sibban skötte sig kanon! Johan sa att så här ska hästar vara sansade men ändå vakna och med och det är så sant som det är sagt.

Så blev det dags för oss och fasiken vad jag är stolt över min vackra häst. Hon gick in i ridhuset och sa här kommer jag. Inte speciellt spänd utan trygg i situationen. Vi började med lösgalopp. Jag och Stina fick ta hand om ena kortsidan och Johan tog den andra. I svängen skulle vi ta det lugnt för att sedan öka på långsidan. Underlaget var betydligt fastare och Sibban orkade hålla galoppen genom sväng betydligt bättre än när vi lösgalopperade sist. Pigg, glad och otroligt lyhörd skulle jag sammanfatta det hela.

Därefter var det dags för löshoppning. Hon tittade första sprången men sedan skötte hon all hoppning själv. Min kloka fina häst stannade där vi lärt henne att stanna på andra sidan långsidan. Vi smackade igång lite försiktigt och sedan hoppade hon över hindren med god framåtbjudning. Johan behövde inte hjälpa henne alls utan stod bara still. När hindret blev 1.20 tvekade Sibban lite i upphoppet och rev ganska rejält. Johan hjälpte henne över två gånger till och hon hoppade fint.

Därefter var det dags för exteriörbedömning och jag måste säga att jag är otroligt glad över att Johan visade för han är otroligt duktig och proffsig.

Så kom poängraden och kritiken:

Typ: Ädel, högställd, välutvecklad med långa bakben - 8

Huvud, hals och bål: välansatt hals, djup bog, låg kort rygg, sluttande kors - 8

Extremiteter: Gracil, små ledgångar, tryckt i framknäna - 7

Skritt: Vägvinnande, rörlig - 8

Trav: Lätt, vägvinnande med god mekanik - 8

Galopp: Vägvinnande, enerigisk - 8

Löshoppning-teknik och förmåga: God rytm och balans, säker taxering, hoppvilja, snabb reaktionsförmåga - 8

Löshoppning-temperament och allmänt intryck: God samarbetsvilja, orädd, sansad, energisk - 8

Dressyr 8-8-7-8-8-8=47 p dressyrdiplom

Hoppning 8-8-7-8-8-8=47 p hoppdiplom

Helt plötsligt var jag ägare till ett dubbeldiplomsto!!! Jag var så himla glad och fattade inte riktigt vad som hänt. Fina, fina duktiga tjejen. Johan sa att jag skulle ta tid på mig och låta Sibban skritta en stund och vila lite innan jag skulle göra ridprovet. Vi traskade ner till transporten och borstade henne lite innan vi sadlade och gick tillbaka till ridhuset. Det var en annan häst som gjorde ridprovet och vi fick vänta en stund innan det var dags för oss. Sibban var lika cool som vanligt men för säkerhets skull gick jag ett varv innan jag hoppade upp.

Hon var så duktig när vi red trots nytt ridhus med solkatter och annat att titta på. Det kändes att hon var lite matt men hon jobbade ändå kanonfint under ridprovet. Åh vad jag gillar min ridbara fina bebis!!! Hoppade av och fick omdömmet mycket bra framåtbjudning, mycket bra samarbetsvilja, mycket bra naturlig balans och bärighet under ryttare och väl visad!!! När jag tittar på filmen och minns känslan vill jag bara rida och rida och rida lite till!!!

Ett extra stort tack till Johan för utan hans hjälp och fantastiska visning hade det inte blivit dubbeldiplom! Tack gulliga Mirre och Kicki för bilder och film utan er hade jag inte haft något att minnas till. Bugar och bockar för att jag fick köpa finhästen förra året.

Jag och Stina rullade hemåt och unnade oss en lyxshake på vägen hem. Sa hej till Stina i Enköping. Tack kära kompis för all hjälp. Vi är verkligen ett team när det kommer till visningar! Väl hemma travade Sibban glatt ut i hagen och nu har hon välförtänt semester fram till september. Erkänner villigt att jag fortfarande nyper mig i armen nu och då för att verkligen förstå att vackra röd är min, bara min. Det bästa med Sibban är trots allt inte poängen utan hennes fantastiska temperament och psyke!!!

Nu när man har ett dubbeldiplomsto får man en hel del rabatter om man betäcker. Jag har dock bestämt mig för att INTE betäcka. Känner mig nästan lite mogen som kan stå emot men nu vill jag rida och fortsätta vår resa tillsammans. Den har ju bara börjat!

Kram på er!

....och jag och Corren tillämpar devisen att vila sig iform! Corren tappade en sko förra veckan och har därför vilat nästan en vecka. I onsdags var Tina här och skodde om henne. På kvällen kom Lovisa och red en dressyrlektion på den "oranga hästen" som hon kallar henne. Tyckte att det var lagom jobbigt för Corren att springa runt med en 12 årig tjej som väger 45 kg. Mysigt tyckte Corren och hon är verkligen en superb läromästare som gör rätt om du gör rätt men som inte gör så mycket om du gör fel. Hon är en supertrevlig individ tycker jag.

I alla fall så åkte jag till Vadstena igår eftersom fåravelsförbundet har stämma. Åker hem natten mellan lördag och söndag och på söndag är det dags för 3 års test för Sibban så Corren kommer att få vila då också. Vi kommer att trimma lite lätt under veckan och sedan är det då dags för tävling på lördagen. Det ska bli himla roligt att tävla igen. Vi kommer att starta LC:1 och LB:1 som uppvärmning på vår tävlingssäsong. Corren brukar bli lite spänd och tittig och tappa bjudningen lite på tävlingsbanan och det är därför vi väljer att starta två klasser. Blir hon trött skippar vi sista klassen. Sedan väntar LB:1 och LA:1 helgen därpå.

Jag rider numera även Corren i min Röösli sadel från 1983. Den ligger mer still än hennes passier sadel och jag hoppas att det kommer att fungera bra. Rööslin är fantastisk och ligger bra på Stina, Royal, Sibban och nu också på Corren. Både Anna och Uffe har berömt sadeln eftersom de ofta ligger bra på många olika hästar och så är verkligen fallet med denna. Jag säljer den aldrig!

Jag tävlade förresten Corren för fem år sedan när Renee ägde henne. Här kommer en film från den gången:

Åh vad det är roligt att vara igång igen med träningar och tävlingar!!!!

På söndag eftermiddag är det dags.....Då ska Sibban visas på 3 års test på Strömsholm. Jag är så glad över att Johan ska visa henne. Han har gjort det så många gånger och är rutinerad och har dessutom så långa ben att han kan få henne att visa en fin trav. Själv ska jag bara rida och i onsdags hade vi lite generalrepetition efter att Tina varit här och slagit på tappskon. Snälla Camilla följde med till ridhuset som lasthjälp, sällskap och filmare. Tack min fina vän för det!!!

Sibban hade inte gått på en vecka och var lite pigg när vi skrittade fram och vi travade därför igång ganska omgående. De första minuterna var hon som vanligt lite spänd och ostadig i formen men snart slappnade hon av och var så där trevlig som bara min mjuka fina fuxtjej kan vara!

Jag är supernervös men vad sjutton det är samma fina häst som jag har med mig hem oavsett poängen!

Ha det bäst alla vänner!

/Lotta