Igår när jag tog in Stina och bebis från hagen visade hon tydligt att något inte var som det skulle. Först ratade hon kraftfodret och sedan bukandades hon och visade tydliga tecken på kolik. Ville lägga sig ner för att sedan ställa sig igen. Titta på magen och hon hade den där bekymrade blicken i ögonen. Dock bajsade hon två högar ganska direkt så förstoppad var hon inte. Älskade Stina vännen vad jag tycker att det är jobbigt när allt inte är som det ska. Jag grät faktiskt en liten tår när jag promenerade med henne längs vägen och känner mig sorgsen även nu dagen efter.

Konsulterade världens bästa Cecilia och bestämde oss för att promenera en stund för att se om det släppte. Fölis var i boxen under tiden och med jämna intervall gick vi tillbaka till boxen för att han skulle få lite mammatid och tröstsnutte. När koliksymptomen blev värre ringde vi distriktsveterinären som hade ett akutfall först innan hon kunde komma. Stina blev sämre och tröttare men kanske 10-15 minuter innan veterinären kom piggade hon på sig lite. Från att ha haft i stort sett inga tarmljud hördes det ljud från magen igen. Inne i boxen lade sig Stina ner igen men denna gång låg hon still och rullade inte. Det kom också en jättefis. Bebis lade sig brevid för även han hade ju blivit trött av allt springande ut och in med mamma.

Veterinären kom och tempade henne (strax över 38) och tog pulsen (något förhöjd). Lyssnade sedan på henne och nu hade det börjat låta lite i magen. Stina fick kramplösande och strax därefter visade hon lite intresse för att äta hö igen. Jag halvandades ut och vi bestämde oss för att fortsätta med promenerandet och att vi skulle höras om hon blev sämre igen.

Efter en timme gick jag ut igen och då låg hon igen. Höet hade hon inte ätit speciellt mycket av och vattenhinken var orörd. Ut på promenad igen och denna gång var hon piggare. Rätt som det var visade hon intresse för gräset och vi gick och betade i 15-20 minuter. När Stina kom in i boxen igen var hon som vanligt. Svepte en halv hink med vatten och åt hungrigt av höet. Hade koll på dem i monitorn under natten och allt såg bra ut. Idag var hon som vanligt vid utsläpp. Puh, håll tummarna för att vi slipper koliken framöver.

Stina är ingen kolikhäst i vanliga fall. Hon har aldrig haft kolik "till vardags", men har vid tre av sina fyra dräktigheter haft problem med kolik efter fölningarna och behövt veterinär (vid den fjärde hade hon kvarbliven efterbörd, för någon slags veterinärräkning måste vi få vid fölning, gärna på en helgdag eller natt som denna gång). Jag hade gett henne slobber mash (som ska vara bra för kolikhästar) i förebyggande syfte i över en månad innan fölning och fortsatt nu efter. Denna gång har vädret varit bra och hon har kunnat gå ute och röra sig med fölungen. Förutom det har hon även fått lite olja för att "smörja systemet". Jag har verkligen försökt att förebygga kolik denna gång.

Jag ska inte ta några halvblodsföl på några år och har funderat på vad jag ska göra med Stina. Stina är min hjärtehäst och har haft det svårt i livet. Hon kan inte bara släppas ut i en lösdrift bland andra hästar vind för våg utan behöver kärlek och omvårdnad. Egoistisk och hönsmattig som jag är inbillar jag mig att hon inte kan ha det bra någon annanstans än hemma hos oss. Jag har annonserat ut henne men sedan har jag tagit bort annonsen igen. Det går inte att sälja en sådan häst som Fina Stina, hon ska inte behöva flytta runt mer utan förbli här hemma. Funderade först på att låta henne gå tom ett år och betäcka igen nästa. Men så kom koliken även denna gång efter fölningen och jag hade bestämt mig för att om hon hade  några komplikationer vid denna fölningen också så skulle jag inte betäcka henne igen alls, någonsin. Det kommer jag heller inte att göra och Lille O kommer att bli Stinas sista fölunge. Stina håller inte för att ridas på i någon större utsträckning. Jag har ju provat att sätta igång henne vid två tillfällen och båda slutade med att hon blev oren.

Älskade vän! Är jag egoistisk som funderar på att låta dig vandra vidare till Trappalanda efter att Lille O är avvand? Du kommer alltid att fattas mig och jag kommer aldrig att få en så trogen häst som du. Än behöver jag inte fatta beslutet, än kan jag ångra mig men tankarna finns där och sorgen med dem och tårarna som rinner.....

 

Frida

19 maj 2013 15:28

Kram ..förstår precis dina tankar, som du vet står jag där själv!! Jobbiga beslut!

 

Stina

19 maj 2013 21:36

Finaste Stina! Jobbiga beslut som jag vet du funderat/funderar på länge och än måste du inte ta det på riktig men det gör ju inte saken lättare... Stor kram på er!

 

rackemarie

20 maj 2013 13:21

Usch ja. Det är aldrig lätt att fatta de där svåra besluten. Har själv varit där. I mitt stos fall var det ett diskbråck som inte läkte och det skulle ev. även kunna ställa till problem vid dräktighet och fölning. Vi tog beslutet, tillsammans med kliniken, att låta henne somna in, 17 år gammal, hösten 2012.

http://rackemarie.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fina Stina är till salu såg jag idag. Sålde henne till avel när vi slutade med halvblodsavel för fyra år sedan (nu har vi ju börjat lite igen). Hon blev hos oss halt om man red henne regelbundet (läs ca 4-5 dagar i veckan, mycket uteritt och någon en...

Hoppas ni fortsätter följa oss på stallhansta.wordpress.com .   MVH   Lotta ...

Rainy har tagit det lite lugnt sista veckan. Hon har fortfarande inte släppt vinterpälsen och är trots fri tillgång på grovfoder (vilket hon stått på sedan vi köpte henne) fortfarande lite tunn över revbenen. Häromdagen klippte jag henne lite på hals...

Nu har det gått några dagar sedan olyckan och operationen. Tänk vad låst man är med en hand! Kan knappt knäppa byxorna när man varit på toa utan hjälp. Är i alla fall tacksam för att det är vänsterhanden som är obrukbar och inte höger! Jag har inte o...

....också känns det som. Nu ska jag gnälla lite och tycka synd om mig själv. Ni behöver inte läsa om ni inte vill men jag måste få tycka lite synd om mig själv och undra varför det skulle hända mig..... Idag körde bästa Sara in mig till sjukhuse...