alotofhorses

Direktlänk till inlägg 24 maj 2013

Jag behövde inte det här......

Av Lotta Jansson - 24 maj 2013 18:34

....också känns det som. Nu ska jag gnälla lite och tycka synd om mig själv. Ni behöver inte läsa om ni inte vill men jag måste få tycka lite synd om mig själv och undra varför det skulle hända mig.....


Idag körde bästa Sara in mig till sjukhuset och jag var där strax före åtta. Anmälde mig och runt halv nio fick jag reda på att jag skulle börja förberedas för operation och att jag stod som nummer två på oplistan. Skönt att slippa vänta (och fasta) lika länge som igår. Klädde på mig snygga sjukhusskjortan, strumpor och tvättade handen/armen. Hann ligga och läsa en stund innan jag rullades upp till operation. Där fick jag reda på att jag skulle sövas. En bra sak med dagen för jag var inte helt bekväm med gårdagens förslag att operera med lokalbedövning.


Rullades in på op och sköterskor och diverse personal presenterade sig. Jag fick av läkaren veta att man skulle operera in ett stift genom leden för att fästa den i benet så att den skulle fixeras i rätt läge så att mjukdelar, senor, ledkapsel och annat skulle få en chans att läka ihop. Leden är rejält trasig  men kroppen har en god förmåga att läka ihop och tummen kommer att fungera igen även om leden aldrig blir sig lik. Troligen kommer det att bildas en del ärrvävnad som gör att leden kommer att vara stelare än förut. Tummen kommer också att vara gipsad under minst sex veckor och jag får räkna med tio till tolv veckor innan jag kan belasta handen fullt ut. Om två veckor ska jag tillbaka för stygntagning och omläggning av gips och om sex veckor tar man bort stiftet och gipset. Personalen förberedde för operation och jag fick flytta över till operationssängen. De satte nålar och sedan fick jag ett starkt smärtstillande medel som gjorde mig alldeles yr. Sedan sa de åt mig att tänka på något fint och bra därefter somnade jag strax före tio.....


....och vaknade på uppvaket runt halv tolv. Jag mådde bra men låg halvt borta ytterligare en timme. Runt halv två var jag så pigg att jag fick åka upp på avdelningen igen. På avdelningen frågade de om jag ville ha att något att dricka. Egentligen var jag inte sugen men jag drack först ett glas vatten och sedan ett glas saft. Fastade ju under gårdagen och var säkert låg på både vätska och blodsocker. Efter en stund fick jag en kopp te och en macka. Var fortfarande yr och trött men mådde ändå ganska bra. Det var en skön trötthet på något sätt. Ringde Sara och Stefan och berättade att allt gått bra. Läkaren var också upp och berättade lite om operationen.


Fick gå upp och klä på mig och gå på toa, fortfarande yr men det gick bra. Satt en stund i fåtöljerna och en stund mådde jag faktiskt lite dåligt. Lade upp fötterna och blundade lite och efter en stund kändes det något bättre. Bestämde mig för att äta något i väntan på att Sara skulle hämta mig och beställde en paj i cafeterian. Det var det äckligaste som jag ätit men jag försökte peta i mig halva i alla fall och jag drack en halv liter cola. Hann äta en kexchoklad och dricka ytterligare en cola medan jag väntade på "frugan". Jag var inte i skick att gå någonstans och var fortfarande trött och yr när Sara kom. 


På vägen hem tyckte jag lite synd om mig själv. Jag behövde inte det här också....Jag mår fortfarande inte bra efter min utmattningsdepression. Absolut mår jag bättre och kan ha bra stunder, men jag har fortfarande inte vaknat en morgon och känt att idag är en bra dag och varit så där lycklig för stunden. Jag har ju planerat att gå tillbaka till jobbet i september eller oktober. Redan nu har jag börjat varva upp och utfört flera aktiviteter med hästarna än vad jag egentligen varit mogen för, vilket i viss mån varit roligt men som också tagit energi och jag har haft svårt att bara vara i stunden.


Det här behövde jag inte också....Jag har också börjat inse att skadan är värre än vad jag först trodde i min enfald där på akuten när tummen drogs rätt med ett plopp och jag trodde jag var frisk. Tummen har en stark led och det är mycket som går sönder när den slits ur led med hjälp av 650 kg häst. Konvalescensen är längre än för ett brutet ben och leden kommer inte att bli som förut. Det kommer också att ta tid att träna upp handen till full styrka igen. Först efter tio till tolv  veckor får jag belasta den fullt ut. Jag räknar inte med att sitta i sadeln igen förrän om 3-4 månader. En världsålder om man frågar mig som som längst låtit bli att rida några veckor under sommaren (om man bortser från Linneas graviditet och födsel då jag tog en längre paus).Tänk om jag inte kommer att kunna rida som förut alls?


Jag försöker se det positiva i det hela och inte deppa ihop. Trots allt så är jag tacksam för:


- Att Sibban klev bakåt och inte kastade sig och att hon snällt gick på efteråt och stod still.

- Att tränset som jag fastnat i gick sönder. 

- Att jag har handen kvar....Jag stod på samma sida bommen som Sibban men hade armen runt bommen när jag höll i hästen och hon backade.

- Att jag kommer att kunna använda handen och tummen igen om än med en stelhet i leden

- Att jag än så länge inte har speciellt ont efter operationen.

- Att det troligen blir lättare att acceptera min sjukskrivning och kanske hjälper det mig att vara mer här och nu. Jag ska ju ta det lugnt och ha armen i högläge. Då kan jag inte tvinga mig själv att göra saker som jag egentligen inte orkar men som jag tycker att jag måste klara av efter så lång sjukskrivning och ledighet.


Jag har lovat mig själv och Sara/Stefan att hålla mig ifrån hästarna under de första två veckorna. Får se om jag klarar det. Redan nu har jag lite ångest för att Sibban får så lång vila och för att jag inte kommer att kunna motionera/rida till Linneas ponnyer. Egentligen skulle jag vilja lämna bort Sibban 1-2 månader för att inte vilan ska bli så lång men plånboken är inte så fet när man är sjukskriven... 


Så färdig gnällt för stunden......






 
ANNONS
 
Ingen bild

Jeanette

24 maj 2013 21:15

Älskade syster! Jag önskar så att jag bodde närmare eller var rik. Då kunde jag vara hos dig nu. Få krama dig och få dig att förstå att man inte alltid måste vara stora, starka storasyster, kanske på något sätt kunna hjälpa och stötta dog. Jag saknar dig och tycker så mycket om när du ringer och pratar av dig till mig. Många många kramar!
Försökt ringa, men förstår att det varit svårt att svara. ;) kram

 
Ingen bild

Stina

24 maj 2013 21:32

Ja inte behövde du det här inte, vilket skit! Men Sibban och hästarna klarar sig faktiskt utan dig ett tag och fina Sibban mår inte dåligt av tidig sommarvilla! Om jag inte redan hade en häst för mycket kunde hon fått komma till mig! Så om du kan sälja Caramell åt mig så.....;-) !! Stoor styrkekram på dig!

 
Ingen bild

Ann-Louise

24 maj 2013 22:08

Hej! Vi känner inte varandra egentligen, men har "råkat" bli vänner på Facebook och därifrån har jag hittat hit. För två år sedan bröt jag ett ben i foten, och opererades för det i dec 2011. Fick då lov att avstå från hästarna under ganska många veckor (tur att döttrarna kunde ta det). Innan min påtvingade vila så var jag väldigt ofta utsatt för infektioner, var oerhört trött osv. Efter "vilan" så har jag knappt varit sjuk alls. Tror att kroppen behövde vila. Så det finns positiva saker med att vara tvungen att sitta stilla ett tag! Fast jag satt på en pall i stallet och försökte mocka sittande tills döttrarna beordrade mig att inte vara ivägen....Så utnyttja din påtvingade vila till att verkligen vila, så har det varit någon nytta med det ;-) Fast jag vet att det är svårt

 
Jenny

Jenny

24 maj 2013 22:25

Hej Lotta! Hade ju tänkt ringa dig under veckan, men inte haft ork - har själv lite för mycket närkontakt med den berömda väggen för stunden... Småpållarna kan jag komma och rida när/om tid och ork finns. Och om Sibban är snäll på stall skulle hon kanske kunna byta plats med Disa ett tag? Lite jobb från marken kan jag alltid greja. Kram!

http://blogg.jempa.se

 
Ingen bild

Tove

25 maj 2013 13:18

Nej, det här behövdes inte. Men som du skriver, det är kanske läge att lugna ner tillvaron en smula igen. Tror inte det går någon nöd på Sibban. Kan vi vara behjälpliga på något sätt, hör av dig! Kram!

 
rackemarie

rackemarie

28 maj 2013 21:16

Nej, det här behövde du inte! Och gnälla får man på sin egen blogg. Hur mycket som helst. Kram!

http://rackemarie.bloggagratis.se

 
Pernilla

Pernilla

28 maj 2013 23:21

Åh nej vad trist :(
Jag vet lite vad du går igenom - bröt handleden i mars och har inte riktigt kommit tillbaka än, där jag var innan. Först gick jag gipsad i 4 veckor (eller faktiskt 3 1/2 om man ska vara ärlig) - jag gipsade av mig själv en dag när jag hade fått nog. Sedan var jag tvungen att ta det oerhört lugnt och försiktigt i ytterligare 6-10 veckor sa arbetsteurapeten. Jag fick inte bära mer än 1 kg ... tjoho du det gick ju sådär. Lite lugnt tog jag det allt - jag har successivt ökat på belastningen och nu bär jag som vanligt. Men jag får ont ibland när jag har kört på lite för hårt. Vår hingst äter enorma mängder silage och när jag bär hans höpåsar som väger 10kg då blir jag lite matt i handen.
I mitt fall var det "bara" skelettskador men de två benen hade gått omlott så läkaren var tvungen att dra allt tillrätta. Dessvärre fick jag göra det två ggr då en av hästarna puttade till min hand (i gips) efter bara några dagar.
Jag hoppas verkligen att det går bra för dig! Och jag tror verkligen att du själv kan påverka hur det ska bli genom att ta det väldigt, väldigt lugnt och försiktigt nu i början. Följ läkarnas råd!!
Styrkekram!!

http://pernillaodlund.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lotta Jansson - 11 november 2017 21:04

Fina Stina är till salu såg jag idag. Sålde henne till avel när vi slutade med halvblodsavel för fyra år sedan (nu har vi ju börjat lite igen). Hon blev hos oss halt om man red henne regelbundet (läs ca 4-5 dagar i veckan, mycket uteritt och någon en...

Av Lotta Jansson - 17 juni 2013 19:14

Hoppas ni fortsätter följa oss på stallhansta.wordpress.com .   MVH   Lotta ...

Av Lotta Jansson - 6 juni 2013 22:44

Rainy har tagit det lite lugnt sista veckan. Hon har fortfarande inte släppt vinterpälsen och är trots fri tillgång på grovfoder (vilket hon stått på sedan vi köpte henne) fortfarande lite tunn över revbenen. Häromdagen klippte jag henne lite på hals...

Av Lotta Jansson - 28 maj 2013 16:41

Nu har det gått några dagar sedan olyckan och operationen. Tänk vad låst man är med en hand! Kan knappt knäppa byxorna när man varit på toa utan hjälp. Är i alla fall tacksam för att det är vänsterhanden som är obrukbar och inte höger! Jag har inte o...

Av Lotta Jansson - 23 maj 2013 20:13

I tisdags hade jag fått en reservplats för Ylva på Tuthammaren. Stefan hjälpte mig att lasta och Sibban gick snällt på transporten. Resan till träningen var inte lugn. Sibban galopperade i svängarna och stod och vägde fram och tillbaka, inte alls hen...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se