...och gärna i så hög hastighet som möjligt....:) Det speglar Cia träningen med Stina i söndags. Vi tog det lugnt och red inte fram så länge och hoppade inte så många gånger på de olika linjerna eftersom vi egentligen inte är tillräckligt igång för en hoppträning ännu.

Under framridningen kändes Stina mjuk och fin även om hon inte var helt lösgjord. En av hästarna som var med blev rädd för något och drog iväg i full fart och då blev alla hästarna inklusive Stina lite skärrade. Dock lugnade hon ner sig snabbt. Detta hände precis när jag skulle galoppera och galoppfattningarna fungerade inte jättebra efter detta. Hon blev spänd, höll inte ihop i galoppen och  sparkade bakut någongång. Vi har ju inte galopperat så mycket och hon är inte så stark där än. Jag upplever att hon galopperar bra när jag rider i dressyrsadeln (Röösli) och jag funderar på om det är hoppsadeln som inte sitter okej. Stina är känslig för  att sadeln passar precis. Gaaah, orkar inte ge mig ut i sadeldjungeln igen.....

Träningen började med att vi fick trava över tre bommar som låg på böjt spår. Stina blev på hugget direkt, slog med huvudet och ökade över bommarna, men efter några varv på volten varvade hon ner och travade fint över. Mitten bommen lades upp till ett litet räcke med travbom före och galoppbom efter (fortfarande på böjt spår). Bommarna var till för att hästarna skulle lära sig att hoppa korta språng och inte fläka iväg på allt för långa. De första gångerna kastade sig Stina över hindret. Hon känns fin och jobbar bra i form fram till några steg före bommen då hon kastar upp huvudet och ökar över hindret med höjt huvud och sänkt rygg. Efter några varv coolade hon ner och fick till bättre språng. Kul att hoppa tyckte Fina-Stina.

Nästa övning var en kombination med räcke-bom-räcke som stod på diagonalen. Därefter böjt spår 20 m fram till räcke (fem vanliga efter kombinationen som var låg, blir för kort avstånd om det är större hinder). Vi red in på kombinationen i trav och de andra galopperade in. Stina laddade som bara den i början men efter några gånger fick jag till och med driva i kombinationen. Fick till några fina språng på räcket. När hon drar mot hindren ska jag se till att ha korta tyglar och bara hålla handen stilla och låg och vänta ut henne. Tänk på att rida rakt fram efter hindret.

Därefter skulle vi hoppa räcke-21,5 m (fem normala galoppsprång) - oxer. Inridning i galopp och denna gång försökte jag galoppera in mot första hindret. Stina laddade och bjöd som en galning på hindren. Andra gången vi red an tog hon inte förhållningen mellan hindren alls och vi red på FYRA galoppsprång. Inte bra och hon lyssnade inte ett dugg på mig. De efterföljande två gångerna var hon duktig och lyssnade bra.

Avslutade med att hoppa ett räcke med regnbåge under. Vi red återigen på i galopp och hon laddade som tusan. Det gör hon mycket för att hon inte är så stark än och då är det enklare att rusa lite i galoppen än att ligga kvar och vänta. Jag var i alla fall nöjd med träningen. Nu ska vi galoppera lite mer innan nästa träning om två veckor och även försöka åka och hoppa till helgen så kommer det förhoppningsvis att vara lite mindre laddat att hoppträna nästa gång. Vi ska också sätta på henne en martingal som kan fungera som stöd för henne och förhoppningsvis hjälper henne att börja hoppa med lite mer rygg och svara snabbare på förhållningarna. Kul var det i alla fall att hoppa. Stina är inte enkel att rida men när allt stämmer så är det fantastiskt!

Idag var Tina här och skodde om henne. Fötterna har verkligen blivit fina efter fyra år med barfotagång, bra foder, regelbunden smörjning, biotin och täta verkningar. Det var tio veckor sedan hon skoddes och det är absolut rekord. Fötterna såg fina ut och är till och med skålade under. För fyra år sedan kunde hon ha ett par skor i 5-6 veckor innan hon tappade dem och hon hade ofta puls några dagar efter skoning. Nu är hovarna som på vilken annan häst som helst!!!

Idag har jag tömkört Stina på ridbanan. Jag ville se hur hon såg ut på lina och hon var jättefräsch och fin. Helt jämn i traven och när hon för ett ögonblick blev rädd för något visade hon en fantastiskt fin balanstrav ;). Vi provade lite olika linsättningar för att få henne att länga ut halsen och sänka nacken. Hon blir gärna lite kort och hög i formen när man tömkör. Nästa gång ska jag prova att longera henne och se om jag får ännu bättre resultat. Hur longerar/tömkör ni era hästar?

Lille Noorton på eftermiddagen idag. Tänk vad snabbt de växer!

Är lite hönsmorsa och funderade på att sätta täcke på honom igår när det var -13 grader. När jag kom ut i stallet så frös han inte det minsta utan kändes varm och go. Fölpälsen verkar värma mycket bra och det ser mysigt ut i halmen. Jag vill helst inte täcka honom eftersom jag är rädd att han ska trassla in sig i täcket.

Alldeles bedårande söööt är han i alla fall

Dagarna rullar på. Det tar tid att ha en liten bebisfölunge om vintern. Idag har vi gjort en rasthage som inkluderar den stora boxen i ladan. Meningen är att fölis ska kunna gå in och ligga när han blir trött när han blir lite äldre. Än så länge får han bara vara ute kortare stunder och det blir många ut och in i hagen varje dag. Han är en riktig liten busunge och det är full fart i hagen de stunderna han är ute. Blida är en cool mamma som har mycket tålamod med sin lilla kille.

Idag har jag varit i Happsta med Stina och ridit ett dressyrpass. Vi red lite med samma tänk som för Anna senast. Många övergångar och tempoväxlingar i trav. Hon kändes lugn och jag fick till och med driva på emellanåt. Antar att det var för att jag red ut henne igår och jobbade med samma tänk. Ambitiösa Stina jobbade som vanligt bra och försökte men jag fick inte till den där riktiga lösgjorda hästen även om hon kändes helt okej. Skönt i alla fall att ha en helt okomplicerad häst när man åker iväg. Imorgon får hon semester och på söndag ska vi åka och träna hoppning för Cia. Spännande!

Passade förresten på att ta kort på ligghallen när jag var uppe hos hästarna. Den blev helt klar förra helgen och det är nästan så att man kan ligga där själv:

Passar på att lägga ut en bild på foderhäcken också och en där man ser båda på samma bild. Den sista bilden är tagen från ridbanan:

Också en bild på mina två fina tjejer. Sibban har verkligen tagit på sig rollen som storasyster till Likören. De går alltid tillsammans och gör saker ihop:

I helgen var vi i Hindås och verksamhetsplanerade med jobbet. Vi bodde på ett fint konferenshotell och åt mycket och gott. Jättetrevligt men det kändes så där att lämna Blida hemma eftersom hon kunde föla när som helst. Vi lyckades hitta mottagaren till kameran och Stefan kopplade in den nu när han fick fölvaka i två dagar. Den var borta förra året och jag fick gå upp flera gånger per natt. Skönt att kunna sitta inne och vaka istället för att gå ut i det kalla! Som tur var knep Blida och jag hann hem från Hindås.

Vackra Blida

På tisdags kvällen hade Blida stora juver och vaxproppar. Hon var lugn när vi tog in henne och jag bestämde mig för att sova en timme. Ställde klockan på 01.15 och gick då ner och satte på TV:n. Måste säga att kameran är en av våra bästa investeringar. Det är otroligt skönt att slippa springa ut och in flera gånger per natt, man stör inte stoet utan kan gå ut när man ser att det är klart och går bra. Blida vandrade i boxen, tryckte rumpan mot väggen, lade sig ner och gick upp igen....Jag avvaktade och strax före 2 lade hon sig ner och fölade. Ut kom den här lille sötisen:

Eftersom det var några minusgrader sprang jag ut med handdukar i högsta hugg och hjälpte Blida att torka fölet. Efter ungefär en timme försökte han (för det blev en liten hingst) ställa sig upp och det gick bra. Eftersom det var kallt ringde jag Gunnar och bad honom komma och hjälpa mig att få honom att dia. Så fort Gunnar kom och kunde stötta honom fick vi honom att ta spenen. När han legat en stund såg jag i monitorn att han inte hittade till juvret utan gick och försökte dia på krubban, hinken osv. Gick ut igen och hjälpte honom att hitta rätt. Denna gång gick det mycket bättre och han klarade att hålla balansen själv när han åt. Han är ganska så stor och måste böja huvudet åt sidan för att komma åt. 

  
Blida släppte inte efterbörden så Cissi fick komma ut och ta ut den på förmiddagen. För säkerhets skull får hon penicillin och metacam i fyra dagar. Fölisen mår bra. Jag var lite nojig över att det är minusgrader ute (vi har ju utestall) men han verkar inte frysa. De har massor med halm i boxen och han äter ofta, ofta. Snart har han lagt på sig lite mer hull och då ska jag sluta vara en hönsmatte....kanske :). Jag har köpt ett föltäcke men det var för stort och jag har fått låna ett hundtäcke av Nettan som bebis kan ha på sig om det blir riktigt ruskväder eller kallt.

  
Idag har Blida och bebis varit ute i en mini hage på gårdsplanen. Först var han lite avvaktande men efter en stund blev det hopp och skutt. Så söööt! Imorgon ska jag göra hagen större så att han kan springa lite mer. Ska försöka fota lite mer imorgon också!

  
Vi har klurat på namn och i dagsläget lutar det åt att han kommer att få heta A lot of Noorton och kallas för Norton. Norton är ett rött vin och det passar den här lille krabaten tyckte Filip som fått välja namn. 

Även om han är mörk nu tror jag att han kommer att bli skimmel som mamma. Han är lite stickelhårig på benen och på nosryggen. En riktig liten pussmule har han!
 

Ha det bäst!

Idag har jag tränat för Anna Hedbys på världens finaste Stina Fina!!! Dagen till ära hade hon fått benvita benlindor och fint shabrak. Kan man inte vara bäst när man tränar så kan man åtminstone vara snygg. Skämt åsido så tycker jag att det är en gest mot tränaren man rider för att man ser prydlig ut.

Anna var lite sen när vi kom dit så jag tog det lugnt. Pratade lite med Jenny som kom skrittade på fina Disa innan jag gjorde klart Stina för ridpasset. Det är väl det enda man kan sakna när man som jag har egna hästar hemma är stallkompisar att prata strunt men. Å andra sidan går det snabbare i stallet när man är själv och jag uppskattar även ensamheten att gå och filosofera i stallet.

Vi hann skritta fram ungefär en kvart innan Anna kom ner. Jag berättade om oss och Anna kom ihåg Stina. Vilket minne hon har; hon har bara sett henne en gång för fyra år sedan. Berättade att vi knappt var igång och att jag inte ville att hon skulle bli trött. Vi fick börja med att trava runt fyrkanten och göra övergångar till skritt. Stina vill gärna hugga i lite när man tar henne i munnen och gå ur form. Vet inte hur jag ska beskriva det. Som bomull i händerna tills du vill ta en förhållning då hon går ur form och stretar lite tillbaka. Det har blivit bättre men är något som vi jobbar på.

Jag skulle när jag rider på rakt spår släppa på yttertygeln något och rida henne svagt inåtställd samtidigt som jag fokuserade på att rida rakt fram. Då blir hon inte lika stark i övergången. Vill hon "ramla in" mot mitten ska jag leda med ytterhanden mot väggen. Övergångarna blev genast bättre. Jag ska rida henne svagt inåtställd under den närmaste månaden tyckte Anna.

Fick stanna och göra halt och prova att rygga någon gång. Stina blir gärna lite stressad av ryggningar och vi har inte gjort det speciellt många gånger. Första gången reagerade hon ganska så våldsamt och kastade sig bakåt med sänkt rygg. Fick rida fram igen och prova igen och då reste hon sig. Fram igen och hon fick flytta lite sidvärts samtidigt som hon ryggade och då började hon slappna av och inse att det inte var något farligt. Efter ryggningarna kändes hon kanonfin. Ryggningar är värsta kiropraktorn sa Anna. Hon tyckte att jag kunde rygga henne för hand innan jag satt upp.

Fortsatte sedan att rida runt fyrkanten och skulle rida i en bra trav och ur den traven minska några steg och sedan rida fram igen. Stina var så himla duktig och lyssnade fint på förhållningarna. Fick sedan vända snett igenom i skänkelvikning. Fina tjejen är så ambitiös och vill så mycket så jag måste tänka några steg åt sidan innan jag rider fram och sedan några steg till för hon tar i för mycket och gör det jobbigt för sig.

Red sedan på volten och när jag hade henne i en bra trav fick jag fatta galopp och galoppera ett varv på volten och fortsätta ett varv på fyrkantspåret. Vänster galopp som jag började i var fantastisk. Vilken häst jag har, hur har jag förtjänat henne? Galoppen var stor, luftig och hon var så mjuk så mjuk! Samma sak åt höger och där var hon något stötigare i galoppen men ändå en härlig känsla. Efter ytterligare en skrittpaus (hade många sådana inlagda under passet) avslutade vi med att rida serpentinbågar och efter varje båge antingen rygga, göra halt, sakta av till skritt eller bara minska traven.

I övergångarna drar Stina gärna lite och kryper ur formen som jag beskrivit tidigare. Jag har i de lägena bara tänkt ge efter på tygeln för att inte ge henne något att "dra i" och ofta även lättat framåt i sitsen. Så kan man göra på unghästar eller om hästen reser sig om man inte ger efter menade Anna. Jag fick istället koncentrera mig på att sitta upp ordentligt och hålla kvar stödet i tygeln. Alltså inte dra men ha henne inom ramen även i övergången. Första gångerna var Stina lite upprörd och stressad men snart fattade hon och accepterade. VIlken fantastisk häst jag har. Otroligt känslig och klok! Kunde tom rygga någon gång utan stress och fick till några okej ryggningar. Provade att sitta ner två bågar i serpentingen och det var inga som helst problem att sitta ner på henne. Hon var otroligt mjuk och bekväm och övergångarna blev super. Längtar tills hon är igång mer så att jag kan sitta på henne mer för då är det lättare att få tillbaka henne för sätet.

Jag ska tänka på att sitta upp i övergångarna, vrida om händerna, bredda vid behov och vara noggrann när jag rider. Behöver inte rida så långa pass när jag rider men vara konsekvent i tex övergångarna så kommer det att gå fort att rida igång henne menade Anna. Hon tyckte att Stina var fin och mycket ambitiös och känslig. Eftersom hon är så ambitiös är det lätt att hon tar i och jobbar mer än vad hon egentligen orkar. Jag bara älskar den där hästen. Vilken ridkänsla hon ger och vilken arbetsmoral!!! Hon vill och vill och vill igen. Visst är hon lite het mellan öronen och som Anna sa "fladdrar lite däruppe" men det gillar jag.

Annars har det varit en rolig dag. En kompis till mig, Mirre (som fött upp Sibban), utmanade Lasse Anrell på att om han lärde sig rida och hoppa en bana på 60 cm skulle Mirre lära sig att åka skidor. Idag ringde aftonbladet och Mirre ordnade fram en häst som Lasse fick rida på. Kul grej och en eloge till Lasse som trots att han var livrädd ( och ganska så blek enligt Mirre) faktiskt klättrade upp och red på hästen. Han tom travade några steg med ledare och hade en lite mer ödmjuk inställning efteråt!

Igår var däremot inte en lika rolig dag. De ringde från skolan och berättade att Filip skadat tån på gymnastiken. Jag och Fille åkte in till ackis och efter röntgen konstaterade de att han hade en fraktur på tån. Filip var kanonduktig när han fick bedövningssprutor och de rättade till tån. Stackars Fille. Efteråt åt vi buffe på Dragon Palace. Jättegott och även om det inte var någon rolig anledning så var det härligt att vara på tu man hand med världens bästa son. Det händer alldeles för sällan.

Äntligen ett erkännande för ridsporten! Rekordantal i röster för Rolf-Göran Bengtsson!!! Tjohooo vad bra och cooolt! Nu måste alla sura sportjournalister äntligen börja acceptera ridsporten som den stora sport det faktiskt är och ta den mer på allvar. Visst gjorde Hellner också en prestation men Rolf-Göran började kämpa mot sitt mål redan innan Hellner föddes. Det har tagit många år att ta sig till toppen och att stanna där är en prestation i sig. Rolf-Göran har haft ett kanonår med EM seger, världcupssegrar och i dagarna blev han rankad som världsetta. Hur många svenska idrottsmän har samma gedigna meritlista?

Rolf-Göran är kanske inte talets mästare, han var märkbart nervös och rörd när han höll sitt tacktal igår, men i sadeln är han fantastisk! Rider fokuserat, prydligt och noggrannt med stor känsla och tar sig upp på Grand Prix nivå med häst efter häst. Han har slitit genom åren och besitter ett enormt kunnande och en stor portion ödmjukhet. Till de som tycker att ridsport inte är något svårt utan det är bara att köpa en bra häst vill jag säga att välkommen upp på hästryggen och prova! Ni kommer att få både träningsvärk och kommer att inse att det krävs år av träning av både häst och ryttare för att nå dit Rolf-Göran har nått. Att sedan toppa formen hos både häst och ryttare SAMIDIGT på ett stort mästerskap är en bragd bara det.

STORT GRATTIS ROLF-GÖRAN BENGTSSON!!! DU ÄR MIN IDOL OCH EN MYCKET VÄRDIG VINNARE!!!

Måndag: Möte med Nathalie, rida ut Stina

Tisdag: Linnea ridskola, Filip fotboll, Stina vila

Onsdag: Tömköra Morris, Dressyrträning Anna Hedbys, Linnea piano

Torsdag: Hästarna vila, ev. skrittrunda med Stina

Fredag: Hämta Linnea i skolan med Stina och Morris om underlaget på vägen tillåter

Lördag: Linnea ridskola, jag åker till Lidköping på kvällen

Söndag: Jobb i Hindås

Idag har jag och Stina varit på hoppträning! Fasiken vad det var kul tyckte både jag och fina hästen. Eftersom Stina tydligt har visat att hon vill åka brett i transporten började jag med att ta ut mellanväggen och spåna upp transporten ordentligt. Sedan var det gamla vanliga Stina som gick att skicka på transporten igen med grimskaftet runt halsen. Hon åkte mycket bättre och jag hade ingen häst som galopperade i svängarna som jag hade förra gången!

Stina var pigg och glad på framridningen. Lite het men ändå mer avslappnad än vad jag väntat mig. Vi tog det lugnt och lade in många skrittpauser i framridningen. Stina var duktig och  när jag satte mig ner i galoppen gick det riktigt bra att galoppera. Lite stark emellanåt i galoppen men mer lyhörd än förra gången.

Började att hoppa fram på ett litet kryss på medellinjen, efter krysset sväng höger och över bommar på böjt spår, sväng vänster bommar på böjt spår och sedan rakt fram över litet räcke. Stina laddade som bara den på hindren och första svängen kändes lite okontrollerat men för varje gång blev det bättre. De andra hoppade övningen i galopp men vi valde att trava mot hindren.

På diagonalerna stod det studds och jag fick trava in på första och sedan vända runt och trava ut på den andra. Stina tyckte det var lattjo lajbans och bockade glatt efter andra studdsen. Matte tyckte att det var så himla roligt att pållan visade glädje över hoppningen!!!

Avslutade med att rida på ett plankhinder som stod snett från väggen nära kortsidan. Första gången kom vi på i trav och sedan red vi ett varv till och hoppade i galopp. Hade en härlig känsla när Stina tryckte från i galoppen. Sedan lade jag ner henne och vi avslutade. Hade en fantastiskt fin känsla när jag travade av henne. Hon var inte speciellt trött och det var skönt för jag är otroligt rädd om min fina häst. Mycket nöjd med dagens hoppträning och framförallt över att hästen tyckte att det var så himla roligt. Ingen tvekan om att hon kom ihåg våra hoppträningar från för fyra år sedan!!!!

Väl hemma kastade jag ut Stina i hagen och rusade in och bytte byxor. Därefter föräldramöte med Linneas gympagrupp. Deras tränare har för mycket att göra och har sagt ifrån sig gruppen. Som tur var fanns det en förälder med utbildning som var beredd att gå in och ta gruppen. Vi andra föräldrar kommer att ställa upp på ett rullande schema som hjälptränare. Skönt att gruppen får fortsätta i alla fall eftersom tjejerna tycker att gymnastiken är så himla rolig.

Imorgon är det jobb igen. Ska försöka jobba lite kortare dagar under veckan eftersom vi ska ha planeringsmöte i Hindås i helgen och jag måste åka redan på lördagen för att hinna. Inget föl än men ni ska se att Blida fölar lördag eller söndag natt när jag inte är hemma.