Mitt liv precis nu är otroligt stressat och jag känner mig speedad till max. Kom tillbaka till jobbet efter semestern och möttes av att telefonen ringde så fort jag lagt på, en mailkorg med massor med mail och en hel hög med lammrapporter att stansa. Eftersom Madde har semester den här veckan och det är sista registreringsdatum inför avelsvärderingen är på måndag är det många besättningar som behöver oss för att komma vidare. Till Madde sa jag att göra så mycket hon hann med och försöka släppa det andra, men det klarar jag inte av själv. Alltid enklare att säga åt andra vad de ska göra....Det är svårt att släppa jobbet när man vet att det drabbar andra när jag inte hinner med att svara på alla frågor. Har jobbat över både måndag och tisdag och har redan varit vaken om nätterna....På måndag är Madde tillbaka igen och då hoppas jag att vi snart kan lugna ner tempot till ett lite mer normalt. 

Idag har vi firat Linnea som fyller 10 år. Tänk att hon blivit så stor min lilla tös!!! Det firade vi med thaimat och bjöd släktingar och vänner på fika på kvällen. Marängsviss istället för tårta ville Linnea ha så det blev det. Gladast blev hon över sin nya telefon en HTC Wildfire S. Linnea är på ridläger hos Susanne med Morris tisdag-torsdag och det har blivit en del skjutsande fram och tillbaka. De har i alla fall skoj på ridlägret och det är det viktigaste! Igår hade hon och Morris slagit hopprekord och hoppat hela 55 cm. 

GRATTIS LINNEA PÅ 10 ÅRS DAGEN!!!!

På fredag åker vi till Norrköping och Kolmården över helgen. Lite ledigt för hela familjen innan skolorna drar igång på måndag. Vi har inte haft någon semester hemifrån i sommar så det ska bli skönt. Jag hoppas att jag kan varva ner i helgen för på måndag är det troligen extremt mycket att göra på jobbet.....

Nästa vecka har jag inriktat mig på att inte rida och istället efter jobbet förbereda för nästa helgs stora happening: min och Stefans 40 års öppna hus. Det blir till att laga mat och städa om kvällarna innan gästerna från Lidköping dyker upp på fredagen. Det ska bli himla roligt att få träffa alla! Alla vänner som har lust är varmt välkomna till oss efter klockan 15 lördagen den 25!!!!!

Trots att jag var så stressad idag att jag nästan hade ont i bröstet lyckades jag ändå komma iväg på en dressyrträning för Anna Hedbys. Hade planerat att börja göra iordning hästen i god tid för att slippa skynda mig men med alla mail i inkorgen blev det en längre stund vid datorn på jobbet än planerat. Corren blev snabbt avborstad och det blev skydd istället för lindor. Hann trots det rida fram tio minuter innan träningen började. Hon kändes inte lika loss och mjuk som hon var i söndags inledningsvis men då hade jag trimmat 20 minuter dressyr om dagen flera dagar i rad och nu hade hon vilat i hagen sedan tävlingen. Anna frågade hur det gått och jag berättade om LA:1:an som vi red i söndags och vår plan att starta msv C härnäst. Bra sa Anna nu ska vi träna på att rida ihop Corren lite mer och få igång bakkärran och upp henne ifram och sedan träna igenom msv:2 programmet och vad man ska tänka på!

Först fick jag börja med att rida henne på volten och böja och bända loss henne lite. Fortsatte ganska så snart i galopp där jag gjorde snabba växlingar mellan att rida henne utåt och inåtställd för att övergå till sluta, sedan rida öppna och förvänd sluta. Ökade och minskade galoppen längst fyrkanten. Därefter red vi på en liten fyrkant i skritt och gjorde bakdelsvändningar i hörnen. Därefter samma sak i anda varvet. Anna berömde mig för att jag har en mycket bra ridkänsla, själv känner när jag behöver sätta in en hjälp och alltid i stort sett sitter korrekt med sittbenen i rörelserna och enkelt växlar mellan dem. Det måste jag tacka Uffe för! Det är han som lärt mig att rida tekniskt korrekt!

Därefter tog vi oss igenom msvC:2 programmet och därefter tränade vi delar av programmet: 

-öppna, s-båge-sluta. Träna på att rida öppnan med flyt och utan att vingla. I första S-bågen tänk på att vända in framdelen och titta mot A, följ medellinjen två steg och vänd sedan tillbaka till andra långsidan. I slutan behöver jag tänka framåt för att det inte ska se segt ut. S bågen var svår att få till korrekt. Det blev gärna lite hörn i bågarna men efter ett antal bågar blev det bättre men det här behöver vi träna mer på. 

- bakdelsvändningarna. Tänk på att börja bakdelsvändningen genom att vända ordentligt åt sidanoch få med yttersidan, annars blir det lätt för mycket sidvärtsrörelse. Börjar man vända ordentligt de första stegen är det enkelt att rida de sista stegen. Bakdelsvändningarna som vi gjorde var bra. Något stora men jag ska tänka lite större för att få in bjudningen i dem. Tänk på att sitta med runt i bakdelsvändningen och tänka framåt och inte tänka åt sidan. Successivt kan jag centrera dem. 

- förvända bågarna med enkla byten. Tänk på att rida ut den andra bågen ända till väggen innan jag svänger. Ställ lite utåt och titta på innerögat. Innan det enkla bytet luta mig tillbaka ordentligt för att förvarna henne om att det kommer. Därefter ska det vara direkt skritt utan travsteg, två steg skritt och sedan galopp igen. Tränade detta först på volten där jag fick galoppera och göra enkla byten med bara några galoppsprång emellan. Därefter fick jag rida förvänd galopp och följa långsidan i förvänd galopp och öka och minska galoppen för att hon skulle känna att jag red henne i den förvända. Gjorde en del övergångar förvänd-skritt-förvänd både på rakt och böjt spår. Därefter red jag linjen i programmet och då var det mycket enklare. Det är viktigt att jag tränar på enkla byten så att de blir befästa. Corren måste veta vad jag vill när jag rätar upp mig och ber om skritt. Träna vägen så att Corren känner igen sig. 

Msv C programmen behöver man träna så att de sitter och hästen känner igen sig. Det gick riktigt bra på träningen och var så himla roligt. Anna tyckte att nu rider du några msvC och kvalar till msvB (hon har höga tankar om oss hon, herregud inte kan vi rida på 62 %) och sedan försöker du hinna starta msvB också innan du lämnar hem Corren för byta kan hon väl. Ja, hon kan men jag är inte så himla bra på det. Det är jag inte bekymrad över säger Anna. För dig med din känsla är det enkelt att lära dig att byta galopp. Det är himla skoj med Anna för att hon verkligen får ryttaren att tro på sig själv. Hon är så himla positiv samtidigt som hon ställer krav och motiverar ryttaren att träna vidare mot nästa nivå. Efter en tuff dag där jag grinade lite på väg till träningen för att jag var så stressad var det här precis vad jag behövde och jag hittade energi igen. Hur skulle jag klara av att leva mitt liv utan att få träna? 

Corren, fantastiska Corren, som alltid gör allt man ber och tar i lite mer om man ber om det. Jag blir rörd och berörd över hennes arbetsvilja och önskemål om att vara till lags. Jag blir glad av henne. Hon var trött och genomsvettig efter dagens träning. Vi gick runt terrängbanan i skogen efteråt så att hon fick skritta av sig all mjölksyra. Nu blir det lite mindre ridning för mig fram till festen. Camilla har lovat att rida henne några pass för att hon ska hållas igång. Den 2 september är det debut i msvC:2....Det ska bli så himla roligt oavsett hur det går!!!!

Igår kväll grillade vi tillsammans med Sara. Det slutade med att vi åt så magen stod i fyra hörn och drack en del vin till. Vinet följdes av lite Minttu-både saltlakrits (min absoluta favorit) och vanlig. Sedan spelade vi nostalgihits från 80 talet på Spotify för fullt och skrattade och hade trevligt. Klockan var halvtre innan vi kom i säng men det var himla mysigt. Imorse var jag därför lite lagom seg och faktiskt lite bakis. Inte dålig men lite småseg så där. Jag tål liksom ingenting längre.

Jag skulle tävla i Hallstavik men som tur var startade jag i klass nummer två och ganska så sent i klassen. Runt 12 tog jag in Corren från hagen och knoppade henne. Anna, Ida och Lovisa följde med och tjejerna hjälpte mig att borsta och göra Corren fin.

Väl på plats mötte Stina och hennes mamma upp. Så himla roligt att träffa dem. Tina var också där med fina Maike. Det är verkligen en hjärtehäst precis som Corren. Det tog tid innan det var dags för oss men så småningom var det vår tur att rida fram. Corren kändes jättefin redan från början. Mjuk och fin i munnen och jobbade fint. Igår red jag en sväng barbacka och då kändes hon också fin redan från start.

För en gångs skull tittade inte Corren på någonting när vi red in på tävlingsbanan utan kändes nästan likadan som på framridningen. Så himla härligt. När jag vände upp på diagonalen för första mellantraven gjorde hon sin bästa mellantrav någonsin. Jag blev så glad att jag glömde den efterföljande skänkelvikningen vilket gjorde att jag småskrattande vände in efter A och fick en något för kort linje (lite onödigt eftersom det är koefficient på den rörelsen) och en fyra. Sedan missade vi på ryggningen där Corren brukar rygga fint men nu kastade upp huvudet och blev spänd till min stora förvåning. Valde att klappa henne och rida vidare istället för att rygga alla sex steg. I den ena förvända galoppen slog Corren om i avbrottet vilket resulterade i en 4 (återigen koefficient) och i mellangaloppen satsade jag inte så mycket som vi kan. Det var alltså ett långt ifrån prickfritt program men känslan programmet igenom var kalasbra! Vi belönades med flera 8:or (åtta stycken) på uppridning och halter, galoppfattningarna, halvt igenom och första förvända galoppen. Även på andra halvt igenom men sedan kom ju omslaget. Sedan fick 10 7:or och resten 4-6:or. Hon är så lydig och trevlig att rida jag gillar henne verkligen. Vet inte om Stina någonsin kommer att få tillbaka henne. Dessutom är hon ju inte så stor i gången och bekväm att sitta på!

Längst ner poäng 6-6-7-7-6 och kommentaren "Ganska prydlig uppvisning på trevlig häst. Önskar lite mer bjudning och "framåttänk" i galoppen. Träna ryggningar"! Jag var supernöjd med både känslan, poängen och kommentarerna och mina 65 % som var slutresultatet i vår andra LA:1 tillsammans. Kul med en domare som faktiskt vågar utnyttja skalan och skriver kommentarer som stämmer med vad man känt och ser på filmen och som man blir peppad av. Det gör att man längtar till nästa gång det är dags för tävling. Mer sådant!!!! Utan missarna hade vi troligen varit placerade, nu hamnade vi precis utanför. Mest glad är jag faktiskt när jag ser filmen där hon bär sig själv större delen och går i en fin form. Det har verkligen hänt massor och bättre kommer det att bli när hon blir starkare. Här kommer en film på dagens ritt:

Så var det dags för hemfärd.....Ni som känner mig vet att jag är hopplös vad gäller nycklar, plånböcker och allt som man kan tänkas hålla i handen en stund och sedan lägga ifrån sig. Det är inte för intet som jag blir omyndigförklarad på Globen och att någon annan tar min biljett. Jag är hopplös helt enkelt!

Ida hade fått bilnyckeln och gav den till mig när vi kom fram till transporten och jag låste upp. Sedan skulle jag "bara" boka en skotid och prata lite med Tina. Hade med en tuss hö till hennes fina Maike och troligen höll jag bilnyckeln i handen och kastade in både nyckeln och höet till hästen. Det upptäckte jag när vi skulle åka och jag inte hittade nyckeln någonstans varken i bilen, transporten eller på marken där Tinas transport stått. Tidigare hade jag just pratat om hur duktig jag är på att förlägga bilnycklar och så hände det. Då ska jag tillägga att jag inte hittade plånboken heller när jag skulle åka utan fick leta en stund.....

Jag ringde Stefan som skulle komma men först skulle han tanka bilen. När det dröjde ringde jag och då visade det sig att han åkt ner till Alunda utan plånbok och fått åka tillbaka och hämta den. Tja, vad brukar man säga lika barn leka bäst? I det här fallet är vi så lika min make och jag. Min fantastiske make kom med nyckeln utan att gnälla och med ett retsamt flin i ansiktet. Jag kommer att få höra det här ett bra tag framöver troligen men det är det värt. Stefan jag älskar dig!!!! För att du är den mest osjälviska, ödmjukaste, snällaste, snyggaste, finaste man som finns i hela världen.

Hem kom vi till slut sisådär två timmar försenade. Tur att tävlingsplatsen bara ligger en halvtimme hemifrån. Nästa gång kommer jag att beordra en av mina hästskötare att adoptera mina bilnycklar för jag klarar uppenbart inte av att hålla koll på dem......Det här är så TYPISKT Lotta så det inte är sant.....Himla tur att huvudet sitter fast för vem vet var jag skulle lägga det annars???

Kolla in den här....

Jag skrattade gott!!!! Finns fler klipp ute på youtube!

/Lotta

Idag red jag och Filip ut runt Rörby. Jag red Corren och Filip Diablo. Filips stövlar var lite stora för stigbyglarna vilket medförde att han tappade stigbyglarna emellanåt. Till slut tröttnade han och vi bytte häst när vi nästan var hemma. Corren tyckte det var mysigt att få en lätt ryttare och galopperade glatt på med Filip. Diablo var som vanligt fantastisk att rida. Han är så mjuk så mjuk vår vackra svarta hingst. Synd att han inte fått fler ston i år för han har verkligen en ridbarhet utöver det vanliga och så fina rörelser.

Bad sedan Filip knäppa några kort när jag red Corren och det blev några bra. Hon ser så härligt koncentrerad ut på flera av korten. Jag gillar verkligen den här positiva hästen som alltid har öronen framåt och jobbar på. Naturligtvis gick hon inte så här hela tiden utan kortare stunder, men när hon blir starkare hoppas jag det blir mer:

Stina knäppte några kort på oss vid vår första tävling i maj och det har hänt en del sedan dess tycker jag (inte bara med magen Stina ;) ). Det tar ju ett tag att rida in sig på en ny häst och än har jag inte riktigt hittat alla knappar men jag är enormt tacksam för att jag får ha henne i stallet ytterligare några månader:

Kram på er!

...har det blivit de senaste dagarna. Det är så himla skoj! Mestadels har jag tittat på ridsport, gymnastik och friidrott, men lite annat smått och gott har det också blivit. Är otroligt glad för Sara och Vegas individuella silver! Coolt att ridsporten tog vår första medalj! Idag har jag njutit av dressyren och jag tyckte svenskarna gjorde fint i från sig. Valegro som vann guldet är fantastisk. Vilken härlig mjukhet och avspändhet. Han kan få flytta till mig när han vill ;). Film från han när han slog världsrekord:

Idag har jag och Filip ridit ut i skogen och busat på Corren och Morris. Det har hoppats över pinnar och galopperats över åkrar. Tror inte att Morris någongång galopperat så fort som idag. Filip var superduktig och sitter fint och har bra balans trots att Morris tittar lite ibland och kastar sig åt sidorna. Ju fortare det gick desto gladare såg Filip ut. Det ÄR skoj att vara ute och busa lite ibland! Imorgon är det Diablos tur att komma ut en bussväng i skogen.

Plockade också en hel korg full med skogens guld under eftermiddagen. Har aldrig varit med om att hitta så många gula kantareller som jag hittat i år. Räcker att gå ut någon timme i skogen och ströva lite planlöst och vips är korgen full. Underbart!!!!

Nu börjar man känna så där semesterpanik och tycker att man inte hunnit med någonting alls under semestern. Idag har jag och Filip i alla fall varit i Uppsala och köpt färg och presenter till Linnea och Fanny som fyller år snart. Linnea och Cathlene (som bor hemma hos oss denna veckan) går på cirkusskola och har skoj hela dagarna.  På fredag har de uppvisning och redan nu har de börjat träna för fredagens föreställning. Allt är mycket hemligt och hyschigt.

När vi kom hem från stan lagade jag mat och sedan kom Emilie för att rida tillsammans med Linnea. Emelie har blivit medryttare på småponnyerna och rider när hon vill vilket har varit några dagar i veckan nu de sista veckorna. Kanonbra att få lite hjälp och bidrag till hovslagaren för det blir ganska dyrt när man har så många hästar som ska skos och verkas. Dessutom får Linnea sällskap när de rider. Jag och Linnea har svårt att hålla sams när jag försöker hålla lektion för henne. Hon är kaxig och lite nonchalant och jag blir alldeles galet arg när hon blir så där. Börjar tonåren redan nu? Jag är inte mycket bättre jag och har kort, kort stubin....Trodde verkligen inte att det skulle vara så svårt att hålla lektion för sin dotter.

Idag var inget undantag, men lite får jag skylla mig själv. Linnea var trött efter cirkusskolan och dessutom hungrig som en varg. I alla fall så red Emelie Diablo idag och Linnea Morris och sedan hoppade de en liten bana. Morris hoppade kanonbra med fin bjudning och Emelie red som vanligt hingsten riktigt bra.

Efter det gick jag ut och red Corren. Vi ska ju tävla dressyr på söndag och jag började med att skritta och trava en sväng i skogen till Correns stora förtjusning. Red därefter dressyr på vallen. Corren var lång och låg i början och ville helst bli framtung men efter lite skolor, böjningar och övergångar lossnade hon fint på slutet. De sista minuterna var hon så mjuk så mjuk och jobbade bra. Red igenom LA programmet någonstans i mitten med okej känsla. Hon är inte lika bra som hon var innan sommaren men det kan man inte förvänta sig efter en lång, lat sommar. Ska försöka rida utan förväntningar på söndag.

Annat som hänt är att Ida kommer att låna Blida på foder och hon flyttar till Anna när jag tar hem Likören. Det kommer att bli toppen och då kan Ida och Lovisa rida tillsammans. Noorton hoppas jag kunna låna ut som sällskapshäst till någon annars får han gå kvar och kastreras nästa vår. Märta ska kollas om hon är dräktig och är hon inte det får vi se vad som händer med henne. Sibban ska skos om några veckor och sedan är det meningen att hon ska börja ridas så smått igen. Spännande!

Jag har också börjat springa 2-3 gånger i veckan. Hoppas att jag lyckas motivera mig att fortsätta när jobbet börjar. Än går det trögt men jag hoppas att det snart lättar!

Världen är inte så stor och ibland sker saker av en slump.

Av en slump....

-......köpte jag Blida på annons förra året tjuvbetäckt och i januari föddes Noorton.

-..... hittade jag nämligen Noortons pappas Koh-I-Noors ägare på facebook och blev vän med henne

-....pratade jag med henne om DNA analys för att säkerhetsställa faderskapet och fick höra att hon skulle visa Kocko som han kallas på 3 årstest i Rånäs.

-....erbjöd jag mig att hjälpa henne och visa för att de var kort om folk.

För två veckor sedan åkte jag därför till Rånäs för att för första gången träffa Kocko (och hans trevliga ägare Annika och Ellen) och vara med och löshoppa inför testet. Det var en mycket trevlig bekantskap och en riktigt snygg ponny. Provade att springa med honom och det gick bra och så fick jag äran att visa honom. 

Idag var det dags för 3 årstest och jag möttes av en mycket fin Kocko i knoppar. Kocko mättes till 146,7 cm och var helt cool vid mätning och medan vi väntade på vår tur. När hästen före gick in provade jag att ställa upp och springa med honom en gång och sedan vilade vi en stund till innan vi gick in i ridhuset.

Inne i ridhuset gick vi ett varv runt ridhuset innan vi släppte för lösgalopp. Kocko hade aldrig lösgalopperat förut men gjorde det med bravur i båda varv. Därefter var det dags för löshoppning och Kocko som varit lite tittig på bommar tittade inte alls utan gjorde sitt jobb och som han hoppade. När han hoppat höjden som han behövde hoppa frågade K-G om han fick höja och det fick han naturligtvis. Kocko flög över den breda oxern och taxerade fint in hela tiden.

Därefter visade jag honom för hand och det var ganska så trångt för Kocko att klara av att visa sin fina trav men det gick hyfsat bra i alla fall. Till slut kom kommentarerna och poängen.....Kocko fick 9-8-7 exteriört, 8-8-9 på gångarterna och 9-10 i hoppning. Totalt räckte det till 49 p som dressyrtalang och 52 som hopptalang och det vann han både dressyr och hoppmomentet med. Dessutom sa K-G att han dittills varit i särklass den bäst visade hästen och det var ju skoj!!! Mycket väl visad!

Det bästa var dock inte poängen utan temperamentet. Hur lugn och fin som helst utanför och i ridhuset, men ändå vaken och lyhörd och gjorde sitt jobb. Så himla trevlig och välhanterad helt enkelt!

Jag har i alla fall bestämt mig för att behålla Noorton ett tag till och se vad det blir av Kockos oäkting. Han är otroligt lik sin far och rör sig fantastiskt spänstigt och verkar lika trevlig i temperamentet. Visst är de lite lika?

Har haft lite flyt när jag visat hästar (naturligtvis har jag inte visat själv men varit med och visat). Vi började med Annikas Poppe för några år sedan som blev klass I i båda, fortsatte med Camillas Gullan som fick dubbla utmärkelser och vann hoppningen på kvalitetstävlan, därefter Sibban som fick dubbeldiplom och nu Kocko som fick dubbla utmärkelser. Lägg därtill alla fölvisningar där alla utom en visad fölis fått klass I så känns det som man börjar få lite kläm på det här! I alla fall så är det otroligt roligt att visa häst och nu funderar jag på om jag ska ta med mig någon ponny och åka till Vätö i september. Det lutar åt att jag ska damma av Morris i så fall och visa henne. Men vi får se!!!

Stort grattis i alla fall Annika med familj och jag önskar er all lycka i framtiden. Ser fram emot SM om några år när Kocko vinner alltihop!!!

På eftermiddagen kom Ida och Lovisa och vi provade att lämna Noorton i hagen när de skulle rida. Noorton togs väl om hand av Sibban och Stina och var lugn. Någon som inte var lika lugn var Blida som skrek och ropade på sin son när Ida gjorde iordning henne för ett ridpass. Lovisa red Corren och jag ledde Blida i början och sedan red de en kortare sväng i skogen. Det hade gått superbra och inne i skogen hade Blida varit tyst och lugn. Några kort på vår vackra skimmel:

Därefter bad jag Ida att rida ett pass på Diablo. Det såg fint ut och Ida red honom bra. Nu hoppas jag att Ida tar grönt kort så ska hon få tävla honom lite. Det är bra att en större ryttare rider Diablo lite ibland. Bushästen har nämligen testat Linnea lite de senaste ridpassen. Inte mycket och för det mesta sköter han sig. Det började med P&J i Sund där Linnea red 0:a två gånger i 40 cm men där Diablo bockade av henne efter första klassen (efter mållinjen så hon fick den eftertraktade rosetten). De var i alla fall superduktiga och Linnea red fantastiskt fint. Fattar ni att jag är stolt över henne? :

Sedan var hon på hoppträning för Lotta Backlund i onsdags och då bockade han av henne igen. Linnea slog sig lite men hoppade upp igen och red banan en gång till, men jag som mamma var lite hönsmamma. Lugn sa Linnea´, gå och ställ dig på läktaren. Tror egentligen att han mest är glad och tycker att det är så skoj att hoppa men Linnea med sina 22 kg har inte en chans när han småskuttar.

Vi provade att betsla upp med starkare bett men det tyckte inte Linnea kändes bra så nu har jag satt på honom en tygel som går från sadeln till bettet för att hindra honom att rycka tyglarna ur handen på Linnea. Det fungerade hyfsat bra och då låter vi det vara så ett tag. Diablo har inte ridits av en så liten och lätt ryttare tidigare, men Linnea kommer snart att växa i honom och så tuff som hon är kommer hon snart att klara ut buset.

Annars har jag hunnit med att titta på OS. Himla skoj att se alla svenska ryttare i fälttävlan, dressyr och hoppning som rider så fint. Nu håller vi tummarna för fler medaljer!