Nu har det gått några dagar sedan olyckan och operationen. Tänk vad låst man är med en hand! Kan knappt knäppa byxorna när man varit på toa utan hjälp. Är i alla fall tacksam för att det är vänsterhanden som är obrukbar och inte höger! Jag har inte ont så länge jag vilar handen och det känns också bra. Hästarna har jag lovat att hålla mig ifrån och det har gått ganska bra. Stefan och Gunnar sköter det mesta och jag försöker låta bli. Det gör faktiskt ingenting att de inte mockar på samma sätt som jag eller att stallgången inte sopas. Jorden fortsätter att snurra ändå!

Igår kom grannens kalvar på rymmen och valde att passera vår hästhage på vägen....Det är Zaba som leder min lilla stoflock numera och hon är inte alls en lika självklar och trygg ledare som Stina. Sibban, min alldeles egen dramaqueen, var naturligtvis tvungen att reagera kraftigt på besöket (jag menar hon har ju bara sett kor varje dag sedan hon flyttade hit för två år sedan) och drog iväg i full fart. När staketet kom hoppade hon helt sonika över (1.20) och de andra två följde efter och sedan bar det iväg i sken längs Ekebyvägen. Stefan såg när de hoppade och han efter på cykeln. Först 2 kilometer senare kom han ikapp tre trötta hästar och lyckades fånga in Sibban. Hemåt gick det långsamt, men det ska vara min dramaqueen som ser till så att det händer något här på gården.....

Appropå Sibban och min skada har jag bestämt mig för att börja med att släppa henne på sommarbete i två månader. Då vet jag mer om hur det känns i handen och hur lång konvalescens det är kvar innan jag får börja rida igen. Sibban är en av de svåraste hästar som jag har ägt och ridit och troligen samtidigt den bästa. Massor med power och go men samtidigt lite vass och med stor känslighet och vilja att göra rätt. Allt händer snabbt när det händer och sätter man press på henne så misstänker jag att hon kan bli Rödhårig på riktigt. Jag är enormt tacksam för alla som erbjudit sig att rida henne åt mig men jag är rädd om mina vänner och börjar därför med att ställa av henne. Jag lovar att höra av mig om jag behöver hjälp efter de här två månaderna och jag uppskattar verkligen er som vill ställa upp och hjälpa mig. Kram på er alla!!!!

Några som har fått ställa upp redan är Nettan och Anna. Vi har ett fint litet diplomsto här för beäckning med Diablo. Sockersöta Pinglan betäcktes direkt när hon kom hit, och idag visade hon brunst igen. Anna var här och Nettan på väg hit så jag tänkte utnyttja mina fina vänner och prova betäcka Pinglan igen. Pinglan var brunstig och kissade så det skvätte. Anna höll stoet och Nettan Diablo.

Diablo var lite ivrig och när jag handbetäcker brukar jag hjälpa till att styra lite och hålla undan svansen. För Nettan var det ju första gången och det är inte så lätt att hålla rätt på allt. Naturligtvis kunde jag inte bara stå där och se på....Jag skulle bara hjälpa till med styrningen och svansen lite och precis då skvätter Pinglan...och prickar min bandagerade, gipsade hand. Vet ni vad brunstkiss luktar? Ganska mycket och inte parfym precis...

Ner till vårdcentralen för att be dem lägga om bandaget. Där var det massor med folk och efter lite diskussion med en undersköterska bestämde vi oss för att åka in till handkrurgen istället. Jag gick där med min parfymerade hand och jag erkänner att det var lite pinsamt att berätta vad jag gjort. Handen blev i alla fall omlagd och luktar numera gott igen....men ganska många onödiga timmar gick åt för att jag inte kunde låta bli att lägga mig i. Fick ju i alla fall se hur handen såg ut och det stack ut en liten metallpinne där de satt fast leden. Vad de är duktiga ändå läkarna.

Nu lovar jag att överlämna betäckningarna till andra....eller i alla fall förse handen med en påse......