Jenniemy ringde i slutet av maj och berättade att Morris var brunstig. Vi hämtade hem henne från ridskolan och det var roligt att se att Diablo och hon kände igen varandra. Det blev ett fasligt gnäggande på båda två. Morris släpptes direkt ut i hagen till Diablo och första dygnet fick han nöja sig med uppvaktning. Dagen därpå betäckte han för första gången. Det är nu några veckor sedan och Morris visar ingen brunst så jag antar att hon är dräktig. Det fungerar jättebra att ha Diablo och Morris tillsammans och planen är att de ska fortsätta gå tillsammans. Jag tycker att alla hästar ska ha sällskap och det märks på Diablo att han är mer nöjd nu när han har fru i hagen. 

För någon månad sedan blev jag erbjudet ett sto e. Maraton-Asterix. Först var jag lite tveksam för vi har lite många hästar, men efter lite betänketid fick "Marta" flytta hit. Tack för erbjudandet om att få ta hand om denna fina individ. Det är ett supertrevligt litet sto på 159 cm över havet som har Maraton traven. Hon har hos Agneta fått sju avkommor-alla halvblod-och flera mycket lovande. I år betäcker vi henne med Diablo. Det var inte helt lätt och vi provade många olika ställen innan vi kom på att gräva ut ett dike och ställa Marta i det med bakbenen. Diablo är fantastisk att hantera och helt okomplicerad att betäcka med, men så mycket större ston än Marta tror jag inte att han klarar av. Marta tog sig inte på första brunsten men vi håller på att betäcka om henne igen i dagarna och hoppas att hon tar sig denna gång. 

Stina fick därför åka till Hesslegårds Rubin och visade sig vara dräktig vid 17 dygn. Dock var fosterblåsan lite för stor och det fanns en viss misstanke om tvillingar. Vi  ska tillbaka imorgon och kolla hur det ser ut. Förhoppningsvis blir det en Hesslegård´s Rubin-Flemmingh nästa år. Håll gärna tummarna:

Jag tänkte försöka mig på en uppdatering över vad som hänt på hästsidan. Vi börjar med en sorglig händelse. För några veckor sedan fick vi till vår stora sorg och saknad fått säga hejdå till världens raraste ponny Starlight.

För ett tag sedan hittade jag Starlight i hagen med tydliga fångsymptom. Fick in honom, ställde honom på box och satte honom på butta direkt. Starlight hade fång hos förra ägaren och hos oss för två somrar sedan så vi visste att det kanske inte skulle gå vägen om han skulle få det igen. Redan i vintras hade jag förvarnat barnen om detta. Starlight gick fortfarande i lösdriftshagen med mindre gräs och fick hö att äta men fick fång trots det. Vi har ingen hage  som är helt fri från gräs och det var lite gräs i denna men ändå för mycket denna regniga försommar. Gamla hästar som Starlight är ofta lite känsligare också.

Linnea blev jätteledsen när hon hörde att Starlight var dålig och gick genast ut och pysslade och pussade på honom (och grät en liten skvätt). Allt eftersom dagarna gick blev Starlight sämre och rörde sig mer och mer ovilligt trots medicinering. De sista dagarna vägrade han äta höet och jag fick hämta vattenhinken för att han skulle dricka. Dagen innan han lämnade oss var Linnea ute och klippte av en bit man och svans samtidigt som hon matade honom med morötter. Hon var så ledsen men såg också att Starlight blivit sämre. "Lova att ni tar bort honom i morgon mamma, lova", sa hon, medan tårarna trillade. Hon var med och fattade beslutet. Den natten sov hon emellan mig och Stefan.

Dagen efter gav hon Starlight hans sista morötter innan hon satte sig i bilen och åkte med Jeanette och familj på besök i Lidköping. Filip kom ut och stod och höll hinken med kross medan Stefan förberedde för avlivning (det är skönt att vi själva klarar av den biten, Stefan har avlivat 1000-tals djur på jobbet och är otroligt duktig). Då och där brast det även för Filip och sedan grät han och grät och jag också. "Han har ju alltid funnits" sa Filip, när vi stod i köket och grät tillsammans.....

Starlight har varit världens bästa barnponny och lärt många  barn att rida. Som ung har jag hört det ryktas att han var en avkastarkung men på äldre dagar har han varit klippan själv. Kanske inte alltid på ridbanan där han kunde vara extra seg och ibland lite egensinnig men i skogen var han en klippa. Han sprang sällan snabbare än vad han behövde och utstrålade trygghet. Starlight var också fantastisk att köra och vi har många roliga minnen tillsammans med honom. Jag vet att ni är många därute som träffat Starlight. Om ni har något minne av er tid tillsammans blir jag glad om ni vill dela med er. Några minnen från i vintras:

R.I.P Starlight 1990-2012 Kloka lilla ponny, du fattas oss........