alotofhorses

Senaste inläggen

Av Lotta Jansson - 10 maj 2013 09:30

Ännu ett tidsinställt inlägg med uppdatering om Likören denna gång. 


I måndags tog vi träckprov på Sibban och Likören. De äldre hästarna tar vi ett samlingsprov på. I alla fall så bor ju Likören i lösdriften. Nettan var här och vi bestämde oss för att ta in henne i stallet och sedan lastträna för att hon förhoppningsvis bli lite nervös och bajsa. I stallet stod hon som ett ljus och lyfte alla fyra fötter som hon inte gjort något annat. Mysigt att bli borstad och ompysslad och hon var hur cool som helst = inget bajs.


Ut för att lastträna. Sist (för några månader sedan) var jag nöjd över att hon stod med båda fötterna på luckan. Jag lastar med tålamod och godishink på unghästarna och det brukar fungera bra. Efter liten stunds betänketid och sug efter godishinken stod Likören på luckan med frambenen. Berömde henne och backade sedan ner henne från luckan. Gjorde om några gånger och för varje gång gick vi lite längre in i transporten. Gav oss när hon nästan varit helt inne två gånger. Duktig tjej men nervös? Nope = inget bajs.


Vad ska vi göra nu då? Vi kan ju prova att longera henne några varv. Det har vi gjort vid två tillfällen och sist bajsade hon en gång. Sagt och gjort tog ner henne till ridbanan och byggde en halv longeringsring och longerade några varv i skritt och trav. Hon var precis som förra  gången lite halvseg och förstod inte att gå fram för pisken men det blir något bättre för varje gång. Likören var hur lugn som helst = inget bajs. 


Tog upp henne i stallet igen och mockade ur en av boxarna. Släppte in henne i den och hämtade Sibban för att rida på ridbanan (bilder och film i ett tidigare inlägg). När vi gjort klart Sibban hade Likören bajsat. Var hon nervös? Nej, men troligen bajsnödig. 


Visst är det härligt med coola hästar. Nettan frågade hur det kommer sig att alla mina hästar är så lugna och coola. Det vet jag inte riktigt men jag tror på receptet hästkompisar, stora hagar och mycket grovfoder. Sedan är jag konsekvent när jag hanterar och rider hästarna. Har några regler och dessa får de lära sig från början och det är att de inte får kliva över människor eller bita eller sparka. De ska stå still när jag binder upp dem. I ridningen löser jag det mesta framåt och ser till så att de är framme för skänkeln. Antar att det är mitt recept för att få coola hästar. Likören har jag i alla fall lyckats med....Det var en trött och nöjd tjej som stod och sov i lösdriften efteråt. Lilla hjärtat.....Några bilder på tösen. Än har hon inte släppt all vinterpäls men hon är ganska fin ändå: 


       

ANNONS
Av Lotta Jansson - 9 maj 2013 09:30

När det här inlägget publiceras är vi på UPK på Pay&Jump med Rainy och Linnea. Deras andra och de ska starta 50 och 60 cm. Håll gärna en tumme för ekipaget!


Vi har experimenterat en del i betslingen på Rainy den senaste tiden. Linnea är liten och lätt och Rainy är stark som en björn. För några månader sedan stack ju Rainy när Linnea red ut henne (ett av mina värsta ögonblick som ponnymamma) och galopperade hem i full fart. I hoppningen har det också ibland gått för fort och då tyckte Linnea att det var läskigt eftersom hon hade skenturen hem i bakhuvudet. Vi hade fått med ett pessoabett med Rainy när vi köpte henne men hon var stark även på det och lade sig gärna på. Förutom det har vi provat ett rakt gummipelham men det gillade inte Rainy riktigt, hennes favoritbett är ett tredelat vanligt bett. När jag var på Hööks för några veckor sedan hittade jag ett tredelat babypelham som liknade Rainys vanliga bett. Jag köpte det och nu har Linnea ridit med det i hoppningen och vid uteritter och det fungerar så bra!


Det har lossnat rejält i hoppningen nu när hon känner att hon kan få stopp. Häromdagen hade de "höjdhoppning" på ridskolan. De satte upp en serie med två studds-ett galoppsprång-räcke och sedan höjde man räcket tills antingen ponnyn stoppade, rev eller att ryttaren inte ville hoppa högre. Här en liten snutt på Linnea och Rainy när hinderhöjden ligger på 80 cm:



Jag hade jättedåligt med ström på kameran så försöket på 90 cm fick jag inte med eftersom batteriet tog slut.


I lördags var det dags för Pay&Jump och Linnea red 50 cm. Första rundan tog hon det ganska lugnt och travade en del för att känna att hon hade kontroll. Det blev en felfri runda och ekipagets första rosett. Därefter red de klubbmästerskap där man skulle rida en bana först och sedan rida om samma bana en gång till och pricka sin egen tid. Här fick Linnea bättre flyt och vågade galoppera lite mer. Det skiljde bara tre sekunder mellan rundorna och det var duktigt gjort tyckte jag. Dock var det flera ekipage med mindre än en sekund mellan rundorna och Linnea och Rainy kom sjua. En film från klubbtävlingen:



I måndags hoppade de bana på lektionen och jag hade med kameran. Fick flera fina bilder på ekipagen. Först Linnea och Rainy:


       


Ebba och Chicco:


   


Wilma och Madonna:


   


Felicia och Tarzan:


   


Efter det har Rainy vilat en dag i hagen och idag skrittades hon ut en sväng. Duktiga fina ponnyn som Linnea är så otroligt förtjust i!




ANNONS
Av Lotta Jansson - 8 maj 2013 12:29

Nu har jag inte uppdaterat på någon vecka och jag tänkte göra en uppdatering per häst. Vi börjar med Sibban. I torsdags skulle vi åkt på träning för Cia. Sibban har blivit så duktig i lastningen att hon oftast går på utan lina och jag tänkte att jag provar väl att lasta själv. Någon gång måste ju vara den första. Lastade på henne men väl på transporten backade Sibban ut igen. Jag höll emot i grimskaftet och det gick av. Sibban började trava på gårdsplanen och sprang först upp till Diablo för att sedan trava ut på asfaltsvägen. Vi försökte stoppa henne men alla som känner Sibban vet att när hon väl börjat springa och varvat upp tar det en stund innan hon är klar. Lite Drama-Queen blir hon gärna vackra röd när någonting sådant här händer. När hon kommit en bit bort på asfaltsvägen vände hon och galopperade mot oss. Innan oss skulle hon göra en tvärvändning och det går inte att göra sådana så bra på asfalt och hon gick omkull. Upp igen och full kareta upp i hagen brevid hästarnas. Ingen hälta syntes när hon sprang. Jag stängde grindarna till hagen och Stefan gick efter Sibban. Hon hade lugnat ner sig men var svettig och hade skrapsår på båda haserna. Lastade på henne igen och åkte en kortare sväng innan hon fick gå in i boxen för någon hoppträning var det ingen ide att åka på med en trött bebishäst. Ibland händer saker och ting hastigt....


Innan vi åkte på dressyrträning han vi prova en Childeric Dac. Den var inte Sibban riktigt lika brydd över som den förra jag provade. Dock var den här för vid och hamnade på Sibbans bogblad vilket gjorde att det var svårt att svänga. När jag provat Childericen sadlade jag på min gamla Röösli och kortade stigbyglarna ett hål. Den kändes genast mycket bättre och Sibban slappnade av. Så nu har jag bestämt mig för att ha kvar min Röösli istället tills Sibban växer ur den. Däremot ska vi försöka hitta en ny hoppsadel. Kieffern som jag har är lite för trång men jag älskar denna gamla relik. Har superbra balans i den och lagom mycket stöd.


Sibban var lite tjock i alla fyra benen dagen efter sitt lilla drama och såren vätskade lite. Ingen hälta syntes i skritt och jag bestämde att hon skulle få en microvila över helgen. Vi klarade oss undan med bara förskräckelsen och det är jag otroligt glad över. I måndags när Nettan var här så red jag ett pass på ridbanan. Det blåste och Sibban var ganska så taggad i början av passet. Då vill hon absolut inte vänta på förhållningar utan helst älga iväg med stora steg. Valde därför att galoppera ganska så snart för att få bort lite överskottsenergi.


      

     


Red sedan ett lösgörande arbete där hon i traven skulle vänta på mig. Det fungerade fint och under det arbetet satt jag ner. Sibban kändes fin! Galoppen blir bättre och bättre. Tänk att för bara några månader sedan kunde hon inte galoppera genom en kortsida i vänster galoppen utan att slå om bak. Nu kan vi galoppera på volt! Nettan, bästa Nettan, var med och knäppte både kort och filmade en hel del. Därav bildbomben ;).


      


Och en liten film på min vackra duktiga 4 åring:



Igår vilade Sibban och idag kom Anna med Royal och vi hoppade gymnastikhoppning. 4 studds och en oxer blev det till slut. Sibban skötte sig med den äran och tyckte det var KUUUUL! Bjuder fint på allt jag styr på. Imorgon ska vi rida ut en sväng i skogen där det torkat upp efter all snösmältning. Vädret är underbart nu förresten. Sommarvärme och strålande soool! Me like!!! Ut mer i solen och må gott!!!



Av Lotta Jansson - 19 april 2013 20:00

Ida och Lovisa var här och fotade och red Diablo idag. Kul tyckte nog svarta hingsten det var att få jobba lite igen. Dessutom är ridbanan ridbar igen och det känns alldeles, alldeles underbaaaart. Hoppas att Ida vill rida honom fler gånger för det såg bra ut. Bildbomb på världens vackraste svarta hingst: 


                           

Av Lotta Jansson - 10 april 2013 20:42

För nästan precis ett år sedan såg jag vackre Stendyssens Diablo på annons på hästnet. Jag ringde och fick äran att köpa honom. Han är en supertrevlig herre som tagit mitt hjärta med storm. Tre gudomliga gångarter, lätt för att samla och länga och med en ridbarhet som slår flera halvblod med hästlängder. Dessutom med fantastisk färg och teckning. Välutbildad som få i hans storlek lär han Linnea dressyrens mysterier. Spänstig och mjuk som en katt hoppar han allt man styr på. Mot stona är han en gentleman. Vad mer kan man önska? Så här såg han ut idag, 18 år ung, när jag longerade på ridbanan. Han är min drömhäst, om än i mindre format, och han kommer aldrig att lämna vår gård. Njut av vårt ögongodis!!!!!


                                             

Av Lotta Jansson - 29 mars 2013 22:02

Idag överraskade vi barnen och väckte dem redan klockan sju med orden att de skulle gå upp och klä på sig som om vi var i Sälen. Vi har åkt till Sälen de sista fyra åren och det är dagar som verkligen är värdefulla. Slalomåkning är något som vi tycker är roligt allihop men mest uppskattat tror jag ändå är att vi gör något tillsammans hela familjen. I år åker vi inte till Sälen för vi ska åka på semester i Spanien i höst i stället. Men de här sista soliga dagarna med värmande sol och kalla nätter har gjort att vi (jag) längtat efter skidåkningen och därför hade jag bokat skipass på Kungsberget utanför Sandviken. Det tar ca två timmar att åka dit och det kändes som en lagom dagsutflykt, särskilt för mig som mest håller mig hemmavid. 


Ungarna hade ingen aning om vart vi skulle och det dröjde innan de var säkra på att det var skidor vi skulle åka eller om vi skulle göra något annat. I alla fall så blev det himla lyckat. Vi hade en härlig dag i backarna. Vädret var toppen, strålande sol och någon minusgrad (men varmt i solen) och jättefina pister. Visst var inte backarna lika långa eller branta som i Sälen men de bjöd fin skidåkning och knappt några liftköer. För första gången på länge kände jag mig genuint så där sprudlande glad. Det var så himla härligt att åka skidor och skratta och prata och framförallt få tid med familjen. Nu är jag galet trött men ändå otroligt lycklig! Jag kommer aldrig att komma upp i samma höga tempo i livet som jag höll innan krashen, men jag kommer definitivt att nå en högre livskvalitet. Som Galenskaparna och After Shave skulle säga: 


DET SKA VA GÔTT Å LEVA




Av Lotta Jansson - 28 februari 2013 17:41

...och går och snart är det mars. Fortfarande har vi ganska mycket snö kvar men dagar när solen skiner känns det att den värmer och det droppar från taken. Underbart!!!


Sibban och jag har hunnit med två uteridningspass. I måndags red vi mot Hamra och travade och galopperade där det gick. Det var fortfarande snö på asfaltsvägarna då, vilket är det bästa med vintern eftersom man inte bara behöver skritta lika mycket. Vi har mycket asfaltsvägar om vi ska ta oss någonstans. I och för sig ingen nackdel då jag tror att skritt på asfalt är nyttigt för hästarna. 


Idag red vi till bygdegården. Började med att rida lite på parkeringen i skritt. Tränade på att rida på volt (det har vi ju knappt gjort) och på att hon inte skulle välta inåt. Sibban vill gärna krypa bakom hand i formen när jag tar kontakt i tygeln. Försöker att inte bry mig om det. Hon tyckte att jag var lite jobbig när vi ställde åt höger och vänster beroende på vilket varv vi red i. Gjorde lite samma lika i trav och satt ner på henne för att kunna hålla "alla delar" på plats. När jag var nöjd med det jobbet blev hon rädd för något i skogen. Hon låste sig helt och vägrade gå fram för skänkeln. Jag försöker oftast undvika konflikter med henne eftersom hon trots allt är rödhårig och har en mamma med mycket humör. Nu tog jag konflikten och efter några ponnysparkar lyssnade hon på mig igen och vi skrittade förbi det farliga flera gånger. Knasfia!


Travade sedan bygdegårdsvägen tillbaka och vilken häst jag har! Hon kändes som en miljon att rida. Hade en lätt, lätt kontakt i munnen och hon tog halvhalterna fint. Galopperade sedan fram och tillbaka och även i galoppen kändes hon fin. Skrittade sedan hem på en nöjd häst. Fasiken vad det är roligt att rida och vilken galet fin häst jag har!


Om en vecka ska vi vara med och träna för Anna Svanberg. Jag var med för ungefär ett år sedan med Stina och sist hon hade två dagars kurs var jag och tittade. Det är otroligt roligt att se en så skicklig ryttare sitta upp på häst efter häst och förvandla dem. Som det känns idag kommer jag dock att rida själv. Jag känner inget behov av att få Sibban "tillriden" även om det skulle vara roligt att se henne från marken under en så skicklig ryttare som Anna. Sibban är så grön och det kommer att bli nytt ridhus, människor på läktaren och det räcker med nyheter känns det som. Hon behöver inte få en ny ryttare på ryggen också. Orkar hon gå två dagar kan Anna få rida dag 2, annars rider jag troligen Royal eller Lilleman på lördagen. Eftersom Sibban är så rörlig, ambitiös och arbetsvilig så är jag otroligt rädd om henne och vill inte pressa henne. Jag är en hönsmatte jag vet.....


Linnea hoppade Rainy på ridskolan i måndags. De hoppade övningen huset. Rainy skötte sig fint. Det var ju första gången Linnea hoppade mer än ett hinder på henne. Banan gick hur fint som helst. Rainy var pigg och glad och båda såg ut att tycka det var hur roligt som helst att hoppa.  Imorgon ska vi rida ut en sväng när Linnea kommer hem från skolan.

Av Lotta Jansson - 11 november 2012 18:55

Måste börja med att skryta om min fina rödhåriga 3 åring som bara blir bättre och bättre för varje pass jag sitter i sadeln. Vårt nya sätt att träna med att motionera två dagar varav ett uteridningspass för att sedan vila två pass fungerar bra.


Sist vi red ut red vi tunt Jammas-Bygdegården-Hamra och genom skogen hem. Det var egentligen det första riktiga uteritt som vi gjort. Vi har ridit ut men då har vi mest ridit fram och tillbaka på samma väg några gånger, denna gång blev det en runda. Jag hoppade dessutom upp direkt utanför stallet vilket jag bara brukar göra när jag ska skritta ner på ridbanan.


Sibban var hur cool som helst och skrittade lugnt på långa tyglar. Travade där det gick och hon kändes fin i traven. När vi kom fram till bygdegården tittade hon inte alls på stenarna som var så farliga förra gången. Kloka hästen hade ju sett dem förut och det kändes skönt att hon tittar första gången men att det sedan är bra. Skrittade förbi alla tittiga saker vid Hamra utan att hon brydde sig. I skogen galopperade vi och det var kul tyckte vi båda. Hon fattar inte alltid rätt galopp men hon fattar galopp när jag ger kommandot (säger galopp samtidigt som jag ger galopphjälper). Skrittade sedan hem igen och hade en härlig känsla i maggropen. Det kommer att bli bra det här.


De första passen man rider på en ny unghäst eller häst överhuvudtaget är man alltid beredd på att något ska hända. Man vet inte hur de reagerar om de blir rädda eller om de tänker bralla iväg när man ber om en högre gångart. Nu har jag ridit Sibban så många gånger att jag börjar känna en tillit till henne. Jag känner mig trygg på ryggen och har en aning om hur hon reagerar på olika saker. Dessutom är hon hyfsat styr och stoppbar numera och det bidrar till att jag känner mig mer och mer hemma på hennes rygg!


Idag red jag ett pass på ridbanan efter att hon stått i två dagar. Red med dressyrsadeln för första gången sedan 3 års testet och den sitter fortfarande som ett smäck! Skönt eftersom jag trivs i min gamla Rössli. Jag började att skritta runt ridbanan några varv. Sibban var pigg och ville gärna trava men jag satt bara kvar tills hon skrittade lugnt. Travade sedan runt fyrkanten och vände över i mitten. Vid X saktade vi av till skritt och sedan travade vi fram igen och bytte varv. Var noga med att först ta förhållningen med sitsen. I början tyckte Sibban att det var lite onödigt men efter en stund fattade hon vad jag menade.


Gick sedan ut på fyrkanten och bad om vänster galopp. Hon fattade rätt galopp men bytte på kortsidan. Hjälpte henne mer under nästa kortsida och vi galopperade ett varv. Bytte sedan till högervarv och galopperade runt flera varv runt fyrkanten. Gick sedan tillbaka till vänstergaloppen och lyckades galoppera flera varv där också. Duktiga hästen.


Travade sedan snirkliga vägar mellan bomserierna som ligger på ridbanan och tränade på att svänga än höger och än vänster. Avslutade med att rida lite framåt i traven på fyrkantsspåret. Hon är verkligen toppenduktig och gjorde allt jag bad henne om. Det här var det första lite mer seriösa dressyrpasset på ridbana. Förut har jag mest ridit rakt fram i alla tre gångarter på fyrkanten. Jag försöker att inte bry mig så mycket om formen även om Sibban gärna självmant söker sig till en låg form. Hon ger mig i alla fall energi min fina bebishäst och jag längtar till nästa ridpass!


 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se