alotofhorses

Alla inlägg den 23 maj 2013

Av Lotta Jansson - 23 maj 2013 20:13

I tisdags hade jag fått en reservplats för Ylva på Tuthammaren. Stefan hjälpte mig att lasta och Sibban gick snällt på transporten. Resan till träningen var inte lugn. Sibban galopperade i svängarna och stod och vägde fram och tillbaka, inte alls hennes vanliga beteende. När jag lastade ur satt sadeln på tre kvart och hon hade trampat av sig en baksko. Nästa gång provar vi att åka utan att sadla först och fungerar inte det kommer jag att plocka bort mellanväggen och låta henne åka brett.


Ylva kände igen Sibban och vi började med att trava på fyrkantspåret. Jag fick rida en långsammare takt och när hon travade långsammare försiktigt be om lite mer energi i traven utan att få en snabbare takt. Därefter provade vi att rida skänkelvikningar på förlängda hörnlinjen. Sibban flyttade inte riktigt undan skänkeln och vi fick göra skänkelvikningarna längs väggen istället och förstärka med spöet på stöveln. Hon var jätteduktig och jobbade fint.


Efter det galopperade vi. Sibban har emellanåt visat tendenser till att gapa och lägga sig i handen (så har hon varit sedan hon reds in). Hon började bli trött och då kom det beteendet särskilt i höger galoppen. Enligt Ylva så är det beteendet no, no och kan lätt bli en ovana om jag tillåter henne att göra så. När hon gör det ska jag hålla kvar stödet och lägga på mer ben. Då blev Sibban istället lite väl lätt i handen och vi fick jobba för att hitta det lätta stödet och suget i handen.


I galoppfattningarna har jag hittills ökat traven och fattat galopp ur ett högre travtempo. Nu var det dags att börja göra "riktiga" galoppfattningar. Jag skulle ge hjälpen och be om galopp utan att Sibban ökade travtakten. Först hade jag för bråttom och vi fick några urusla fattningar där hon slängtravade in i galoppen. Om hon ökar traven minska takten och gör om fattningen tills hon fattar galopp. Ta det lugnt. Det gör ingenting att hon inte galopperar på första försöket. Sibban som ju är en känslig rödhårig dam blev stressad av att inte riktigt förstå vad jag menade och tjurade lite mot skänklarna. Det var på ren svenska skitsvårt men efter en stund så fick jag till några fattningar i varje varv som var okej och då gav vi oss. Tror att Sibban är en av de mest svårridna hästarna som jag haft. Otroligt känslig med mycket vilja men också med låg toleransnivå för fel från ryttaren och en hel del humör under den snälla fasaden. Det är det som gör att hon är så otroligt rolig att rida men också anledningen till att jag är försiktig med att sätta upp andra ryttare på henne. I love my horse! Hon var hur duktig som helst på träningen.


När jag var färdig så fanns det ingen på plats som kunde hjälpa mig att lasta. Ylva hade en lektion till och jag ville inte vänta 45 minuter på lasthjälp. Aja, jag provar väl att lasta själv. Sibban gick på snällt och jag klev under bommen för att sätta fast henne då hon backade. På något sätt fastnade jag med vänster handen i tränset och Sibban klev bakåt. Jag kände direkt att något gått fel. Sibban stannade halvvägs av transporten och tränset hade gått sönder (som tur är annars hade jag troligen skadat mig mer). Det hade nog gjort ont på henne också för hon visade inga tendenser till att backa ut så jag lastade in henne igen och satte på grimman och satte för bakluckan. Jag fixade inte att ta av tränset så det fick sitta på på tre kvart och jag åkte hemåt. Ringde Stefan och förberedde honom på att jag nog måste in till akuten. Han tog med sig Gunnar och mötte upp mig i Vallby. Hemma väntade Anna för att hjälpa Gunnar med urlastningen.


Själva åkte jag och Stefan till akuten. Där blev det några timmars väntan innan vi fick gå upp på röntgen. Ingenting visade sig vara brutet men det var en ovanlig skada. Läkaren lade en lokalbedövning och tryckte tillbaka leden igen. Jag som ju sett på TV att när man får tex axeln ur led så trycker man tillbaka den och sedan fungerar den igen trodde att jag skulle få åka hem direkt. Det gjorde inte ont eftersom jag fått bedövning....Tack så mycket då åker vi hem nu då...Vänta sa läkaren. Först ska du gipsas och sedan ska vi ta nya röntgenplåtar....Ooops det var kanske inte en så banal skada trots allt. Räkna med ett par veckor i gips och sedan en skena för att hålla leden på plats. Om ledband och sådant är uttöjda kanske det krävs en operation....


Dagen efter ringde de från handkirurgen. De hade bestämt sig för att operera in ett stift som håller tummen stilla och som fixerar leden. Jag var välkommen dagen därpå klockan nio och skulle vara fastande. Snälla Nettan lovade att hjälpa till med utsläpp av hästar och fölunge och Sara skjutsade in mig till sjukhuset. Där har jag suttit hela dagen och väntat på min operation som ju inte fanns med på listan och som stod lägst i prioritet. När klockan var 15 och jag hade läst alla tidningar (ja, tom Fantomen, Kalle Anka och Buster) och löst det jag kunde i korsordstidningen var jag ganska så hungrig. En och en halv bok senare (klockan halv fem) fick jag veta att de inte hann med mig utan att jag var välkommen tillbaka dagen efter. När snälla Sara hämtat mig och jag fick äta en hamburgare på Max för att stilla den värsta hungern kände jag mig lite bättre till mods även om jag var galet trött efter en dag i väntrummet. Nu ska jag duscha och sedan tillbaka till sjukhuset imorgon igen. Hoppas jag får göra operationen då! Vad skulle jag göra utan mitt fantastiska kontaktnät som ställer upp? Tack Gunnar, Stefan, barnen, Nettan, Anna och Sara för att ni finns i mitt liv. Jag älskar er alla!

Skapa flashcards