Idag var det en annan Corren än igår. Jag åkte till Tuthammaren och red programridning för Birigtta Bergsten (fd internationell dressyrdomare). Började med att rida fram på ridbanan i regnet. Idag red jag på träns istället för på kandar. Corren var lite styv i början men mycket bättre än dagen innan. Jag red fram i trav några varv i friskt tempo innan jag övergick till galopp och red på henne ganska så mycket på långsidorna. Allt för att hon skulle hitta framåtbjudning och sätta bakbenen under kroppen. En kvart innan jag skulle rida fick jag komma in i ridhuset. 

Red först på volten och varierade öppna, sluta och förvänd sluta i trav och galopp för att mjuka upp henne i sidorna. Fortsatte sedan att rida lite övergångar och tempoväxlingar. Corren blev bättre och bättre. Det blev min tur och jag började med att berätta lite om Corren och mig och sedan fick vi rida programmet. Det kändes okej. Första öppnan vinglade hon lite, halten innan ryggningen tänkte hon bakåt något, en taktmiss i den ökade traven, i de enkla bytena blev det ena gången ett travsteg och andra gången för många steg annars kändes det okej. 

Fick sedan gå igenom programmet med Birgitta. Hon sa att Corren är en bussig häst som inte protesterar utan försöker så gott hon kan hela tiden. Tyvärr är hon begränsad i sina gångarter och med årens rätt fattas en del spänst. Det gör att man måste försöka samla poäng där man kan. Hennes styrkor är att hon är lydig och arbetsvillig.

Generellt måste jag lära mig att rida programmen med fler halvhalter och i ett lite lugnare tempo (det har jag hört förut). I msvC ska hästen vara mer samlad än i de lätta klasserna och bära mer vikt på bakbenen. Genom att stämma av henne med fler halvhalter får jag henne att vikta om och lätta i fram. Dessutom blir det inte lika "slätstruket" och jämt.

Även skolorna skulle gå något lugnare. Nu vill hon gärna springa på lite för mycket framåt för att slippa vikta om ibak. Jag upplever ju att hon tappar bjudning särskilt i slutan efter volten om jag inte travar på och vill därför gärna driva på lite. 

I skritten ska jag rida henne kortare och mer på tygeln i mellanskritten. Det första som man bedömmer i skritten är renheten och därefter följer energin. I en mellanskritt ska hästen gå på tygeln och skritta energiskt med ett litet övertramp. Ökad skritt rids med längre hals (fortfarande rund) och ett större övertramp.

I travökningarna behövde hon inte springa riktigt så fort utan något lugnare. Galoppökningarna var bra och framförallt var samtliga övergångar och upptag mellan gångarterna mycket bra. 

De enkla bytena blev inte så bra. I det första fick vi ett travsteg och i den andra för många skrittsteg. Jag skulle vara nogrann med att det skulle vara 3-5 steg. 

Den första förvända galoppen var mycket bra och vägen likaså. I den andra missade jag att ställa henne åt galoppsidan och hon genade lite när vi nådde medellinjen och istället för att rida rakt fram och rida hörnpassering svängde hon runt. 

Vi red i alla fall på 60,9 % och det är inte alls långt från kvalgräns!!!

Fick rida programmet en gång till och med Birgittas ord i bakhuvudet gjorde vi ett betydligt bättre program. Det var en riktig aha upplevelse när jag märkte vilken effekt fler halvhalter gav. Koefficientrörelserna blev också betydligt bättre även om Corren dog i slutorna när de blev så tvära som Birgitta ville ha dem. Hade överlag en BRA känsla programmet igenom och vad bra det var med en domare som kunde tala om att där är det bra. Tänk på det där, där är lagom tempo osv. Varför har jag inte ridit programridning tidigare? Det var otroligt givande och roligt. Nästa gång ska jag rida msvB har jag bestämt mig för. Lyckas vi inte kvala får jag i alla fall prova att rida programmet under tävlingslika former!!!!

När jag travade av Corren kändes hon så himla mjuk och fin. I de lägena är hon värd en miljon! Är otroligt tacksam för att jag får låna fina fuxtjejen!

I natt sover alla hästar inne för första natten. Ponnyerna tyckte det var skönt att få komma in från geggamojjan ute. Nu får det ta och sluta regna snart tycker jag.

Igår var det dags för Uffeträning igen. Corren har haft lite semester under förra veckan eftersom jag haft mycket att göra på jobbet. Sedan red Sara 20 minuter i skritt i lördags innan hon trillade av (opereras idag, många tankar till henne) och  på måndagen red jag en sväng på grusvägarna. 

Jag hade därför en föraning om hur tisdagens träning skulle bli. Corren blir bäst om hon lösgörs och jobbas många dagar i veckan. Ska hon vara riktigt fin behöver jag dessutom rida henne själv alla de där dagarna och det hinner jag inte den här månaden. Hon är liksom inte naturligt mjuk utan har någon slags styvhet i hals och bål, blir lång och vill gärna krycka upp sig i armarna om man försöker korta upp henne i formen. Allt det kommer fram när hon inte arbetas ordentligt och nu var hon inte arbetad alls på en vecka. 

Jag hade satt på kandaret. Planen var att byta den släta bridongtygeln mot en med stoppar på eftersom den gärna glider. Nu hann jag inte det innan träningen och tänkte att aja det går säkert bra ändå. Redan när jag tog tyglarna i skritten märkte jag att Corren var låååååång och helst lade sig i handen. 

Dagens träning handlade om halvhalter och rakriktning. Vi skulle rida upp energi i hästen och sedan rida tydliga halvhalter, i halvhalten passa på att korta tyglarna för att få en kortare häst. Vara noga med att ha koll på rakriktning och yttersida i allt man gjorde. En Corren som var stark och styv i munnen och halsen och kombinationen med superhala lädertyglar var inget hit. Jag vet inte hur många gånger jag kortade tyglarna, gjorde tom en knut på dem för att de inte skulle glida under ett frustrerat ögonblick. Eftersom tyglarna gled och blev långa försökte jag hålla i dem hårdare vilket gjorde att jag spände armarna. Att dessutom ha två tyglar att hålla reda på gjorde inte saken enklare. Jag behövde korta tyglarna flera gånger per varv.....

Vi fick efter hand rida halvhalt, volt, halvhalt och det gjorde vi i både trav och galopp. Minst en volt på varje långsida. För att göra det svårare fick vi rida längs kvartslinjen för att vi inte skulle ha hjälp av väggen. Jag försökte aktivera bak och mjukna ur i fram och gradvis blev det bättre och bättre. Det är ingen idé att jag försöker att höja henne i formen med handen även om det är lockande. Utan handen ska vara låg och jag ska aktivera bakbenen mer i stället mot en låg hand. I sista galoppen så lossnade hon lite. Fick tillsägelse av Uffe att försöka sitta stilla med överlivet (alla som ridit Corren vet att galoppen är ganska så gungig) och det gick men oj vilken mage och rygg träning. Bra sa Uffe nu har du en stark sits i galoppen. De sista 3-4 minuterna släppte så Corren lite och det kändes acceptabelt. Det var länge sedan jag var så trött efter ett pass. Jag hade mjölksyra i mage, rygg och ben när jag kom hem och var helt färdig. Det är jobbigt att göra halvhalter med  halkiga tyglar och styv häst. Nu hoppas jag att den här genomridningen gör att Corren är lite mjukare inför dagens programridning på Tuthammaren. Corren var i alla fall som vanligt duktig och gjorde så gott hon kunde lektionen igenom. Vi gjorde dessutom ett galoppombyte som jag kommer att leva länge på. Duktiga, fina fuxflickan! Hon kan ju inte hjälpa att hon har haft semester och som det heter: som man bäddar får man ligga.