I söndags var det dags för debut igen för mig och Corren; vi debuterade msvC:1 hos Wallstanäs ryttarklubb. Det visade sig vara det där fina stället som ligger precis intill vägen vid Upplands Väsby (den omgjorda grisgården). Det var fasta starttider även denna gång och jag måste säga att det är himla skönt att veta exakt när man ska rida.

När jag åkte till tävlingsplatsen och hade kommit ungefär halvvägs kom jag på att jag glömt kavajen hemma. Så himla typiskt mig. Jag visste att Sara Andersson skulle starta sin fina Schumacher i samma klass som jag och jag frågade och fick låna hennes kavaj. Tack snälla Sara för det!

Corren var fortsatt lite stark i munnen när jag red fram men jobbade som vanligt bra. Först red jag massor med övergångar mellan skritt och trav, fortsatte med att galoppera mycket framåt runt fyrkanten för att hon skulle få under sig sina långa bakben. Mjukade sedan med öppnor och slutor på volt. Därefter red jag valda delar av programmet. Jag har valt att rida msvC klasserna på tränsbett eftersom jag själv inte har så mycket erfarenhet av att rida på kandar. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att börja öva för att så småningom börja tävla på kandaret.

Ridhuset var härligt ljust och fräscht. Corren var något spänd precis när jag red in och de första varven innan start. Ganska snart slappnade hon av och jag hade en fin känsla programmet igenom. Corren var avslappnad och vi gjorde inga större misstag. Visst blev hon något låg här och var och lite öppen i formen men jag valde att inte bråka med henne utan bara att ge henne en fair resa eftersom hon var spänd i torsdags. Jag var otroligt nöjd när jag var klar. Visste att jag ridit så noggrannt som jag kunde och hästen kändes avslappnad och bjöd fint framåt. 

När jag fick tillbaka protokollet hade jag fått mest 6:or, fem 7:or (inridning, öppna till höger, galoppfattning, övergång från samlad galopp till samlad trav, vägarnas rätta ridande) och fem 5:or (båda slutorna som var för raka, båda bytena där vi inte visade tillräckligt många skrittsteg, samt lösgjordheten). Tyvärr var 5:orna på koefficientbetyg. Om jag bara visat några fler skrittsteg i de enkla bytena hade vi hamnat på över 60 % och det är ett av mina mål! Det är sådant man lär sig genom att tävla och nu ska jag försöka hitta någon mer klass att starta.  Slutprocenten blev 59,36 % (placering 24/34) med slutkommentaren "Trevlig häst som du behöver stämma av lite med halvhalter för en stabilare form. Blev något låg/öppen i fram idag"

Idag var det dags för U träning. Hade satt på kandaret och U hjälpte mig att ställa in det. Jag berättade om våra starter, hur det känts, om våra raka slutor och kommentarerna om den öppna, låga formen.

Vi började med att rida hästen på volt i skritt. Vara noga med att rida hästen mellan innerhöft och yttertygel, innerhanden skulle leda in framdelen på volten. Det var svårt i början eftersom jag gärna släppte ut yttersidan istället för att korta innersidan och Corren blev förböjd. Jag fick då tänka rak häst eller utåtställd häst för att verkligen få koll på den sidan och för att få innertygeln att fungera ledande på ett korrekt sätt. Detta gjordes i alla gångarter. När rakriktningen fungerade blev även formen och bärigheten bättre.

Därefter skulle vi rida öppna-volt-sluta, dvs vägen som man rider i msvC:1. I öppnan rida in innerbak under kroppen och föra energi till det bakbenet för att lyfta ytterbogen och i slutan rida in energi i ytterbak för att lyfta innerbogen. Vara noga med att sitta på innersittben och rida mot yttertygeln hela tiden, innertygeln fick fortfarande bara leda åt sidan. Det var jättesvårt och jag hade svårt att få till särskilt slutorna. Till slut förstod jag hur han menade att jag skulle göra. Jag hade råkat släppa ut yttersidan för lång (igen), hade inte koll på ytterbogen vilket gjorde att Corren blev för böjd i sidan och kunde inte korta sig och få mer energi genom kroppen. När jag tänkte räta ut på yttertygeln gick det mycket bättre och jag fick till en bra känsla. Corren kom också mer ihop i formen och kom mer i uppförsbacke.

När Corren blir för lång och låg är det ingen idé att jag försöker höja formen i fram genom uppresande tygeltag. Det enda som händer är att hon tappar ryggen. Istället ska jag försöka förmå bakbenen att jobba mer aktivt och på så sätt korta henne och när styrkan finns kommer hon att bli högre i formen. Det går inte att få en högre form innan hon orkar få in bakbenen under kroppen ordentligt. Där fick jag en liten ahaupplevelse och när jag fick koll på yttersidan och samtidigt hjälpte till att driva bakbenen under kroppen fick jag en bra känsla. Corren blev mer ihop och jobbade mer genom kroppen. När jag tar en halvhalt och den går igenom så måste jag tänka korta tygeln för att behålla den kortare formen och samla lite till, inte bara göra halvhalten och sedan släppa ut henne lång igen.

Som avslutning fick vi rida några ökningar på diagonalen. Jag fick samla riktigt mycket, nästan till skritt, innan jag ökade traven på diagonalen. Corren gjorde några riktiga kalasökningar. Avslutade sedan och det kändes som ett riktigt bra pass!!!

U menade att problemet för oss mycket ligger i rakriktningen. Jag måste sluta rida hästen förböjd i halsen. Jag ska alltså inte böja mer utan jobba med rakriktningen först för att hitta en lagom böjning i bålen i skolorna. Han är klok Uffe och jag är tacksam över att få träna för honom!

 

stina

20 september 2012 14:47

Härligt med kloka tränare som hjälper en frammåt!! Ha, ha att du glömde kavajen, alltid måste det vara nått... Kan du inte glömma nått helt oviktigt nästa gång? Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fina Stina är till salu såg jag idag. Sålde henne till avel när vi slutade med halvblodsavel för fyra år sedan (nu har vi ju börjat lite igen). Hon blev hos oss halt om man red henne regelbundet (läs ca 4-5 dagar i veckan, mycket uteritt och någon en...

Hoppas ni fortsätter följa oss på stallhansta.wordpress.com .   MVH   Lotta ...

Rainy har tagit det lite lugnt sista veckan. Hon har fortfarande inte släppt vinterpälsen och är trots fri tillgång på grovfoder (vilket hon stått på sedan vi köpte henne) fortfarande lite tunn över revbenen. Häromdagen klippte jag henne lite på hals...

Nu har det gått några dagar sedan olyckan och operationen. Tänk vad låst man är med en hand! Kan knappt knäppa byxorna när man varit på toa utan hjälp. Är i alla fall tacksam för att det är vänsterhanden som är obrukbar och inte höger! Jag har inte o...

....också känns det som. Nu ska jag gnälla lite och tycka synd om mig själv. Ni behöver inte läsa om ni inte vill men jag måste få tycka lite synd om mig själv och undra varför det skulle hända mig..... Idag körde bästa Sara in mig till sjukhuse...