Igår kväll grillade vi tillsammans med Sara. Det slutade med att vi åt så magen stod i fyra hörn och drack en del vin till. Vinet följdes av lite Minttu-både saltlakrits (min absoluta favorit) och vanlig. Sedan spelade vi nostalgihits från 80 talet på Spotify för fullt och skrattade och hade trevligt. Klockan var halvtre innan vi kom i säng men det var himla mysigt. Imorse var jag därför lite lagom seg och faktiskt lite bakis. Inte dålig men lite småseg så där. Jag tål liksom ingenting längre.

Jag skulle tävla i Hallstavik men som tur var startade jag i klass nummer två och ganska så sent i klassen. Runt 12 tog jag in Corren från hagen och knoppade henne. Anna, Ida och Lovisa följde med och tjejerna hjälpte mig att borsta och göra Corren fin.

Väl på plats mötte Stina och hennes mamma upp. Så himla roligt att träffa dem. Tina var också där med fina Maike. Det är verkligen en hjärtehäst precis som Corren. Det tog tid innan det var dags för oss men så småningom var det vår tur att rida fram. Corren kändes jättefin redan från början. Mjuk och fin i munnen och jobbade fint. Igår red jag en sväng barbacka och då kändes hon också fin redan från start.

För en gångs skull tittade inte Corren på någonting när vi red in på tävlingsbanan utan kändes nästan likadan som på framridningen. Så himla härligt. När jag vände upp på diagonalen för första mellantraven gjorde hon sin bästa mellantrav någonsin. Jag blev så glad att jag glömde den efterföljande skänkelvikningen vilket gjorde att jag småskrattande vände in efter A och fick en något för kort linje (lite onödigt eftersom det är koefficient på den rörelsen) och en fyra. Sedan missade vi på ryggningen där Corren brukar rygga fint men nu kastade upp huvudet och blev spänd till min stora förvåning. Valde att klappa henne och rida vidare istället för att rygga alla sex steg. I den ena förvända galoppen slog Corren om i avbrottet vilket resulterade i en 4 (återigen koefficient) och i mellangaloppen satsade jag inte så mycket som vi kan. Det var alltså ett långt ifrån prickfritt program men känslan programmet igenom var kalasbra! Vi belönades med flera 8:or (åtta stycken) på uppridning och halter, galoppfattningarna, halvt igenom och första förvända galoppen. Även på andra halvt igenom men sedan kom ju omslaget. Sedan fick 10 7:or och resten 4-6:or. Hon är så lydig och trevlig att rida jag gillar henne verkligen. Vet inte om Stina någonsin kommer att få tillbaka henne. Dessutom är hon ju inte så stor i gången och bekväm att sitta på!

Längst ner poäng 6-6-7-7-6 och kommentaren "Ganska prydlig uppvisning på trevlig häst. Önskar lite mer bjudning och "framåttänk" i galoppen. Träna ryggningar"! Jag var supernöjd med både känslan, poängen och kommentarerna och mina 65 % som var slutresultatet i vår andra LA:1 tillsammans. Kul med en domare som faktiskt vågar utnyttja skalan och skriver kommentarer som stämmer med vad man känt och ser på filmen och som man blir peppad av. Det gör att man längtar till nästa gång det är dags för tävling. Mer sådant!!!! Utan missarna hade vi troligen varit placerade, nu hamnade vi precis utanför. Mest glad är jag faktiskt när jag ser filmen där hon bär sig själv större delen och går i en fin form. Det har verkligen hänt massor och bättre kommer det att bli när hon blir starkare. Här kommer en film på dagens ritt:

Så var det dags för hemfärd.....Ni som känner mig vet att jag är hopplös vad gäller nycklar, plånböcker och allt som man kan tänkas hålla i handen en stund och sedan lägga ifrån sig. Det är inte för intet som jag blir omyndigförklarad på Globen och att någon annan tar min biljett. Jag är hopplös helt enkelt!

Ida hade fått bilnyckeln och gav den till mig när vi kom fram till transporten och jag låste upp. Sedan skulle jag "bara" boka en skotid och prata lite med Tina. Hade med en tuss hö till hennes fina Maike och troligen höll jag bilnyckeln i handen och kastade in både nyckeln och höet till hästen. Det upptäckte jag när vi skulle åka och jag inte hittade nyckeln någonstans varken i bilen, transporten eller på marken där Tinas transport stått. Tidigare hade jag just pratat om hur duktig jag är på att förlägga bilnycklar och så hände det. Då ska jag tillägga att jag inte hittade plånboken heller när jag skulle åka utan fick leta en stund.....

Jag ringde Stefan som skulle komma men först skulle han tanka bilen. När det dröjde ringde jag och då visade det sig att han åkt ner till Alunda utan plånbok och fått åka tillbaka och hämta den. Tja, vad brukar man säga lika barn leka bäst? I det här fallet är vi så lika min make och jag. Min fantastiske make kom med nyckeln utan att gnälla och med ett retsamt flin i ansiktet. Jag kommer att få höra det här ett bra tag framöver troligen men det är det värt. Stefan jag älskar dig!!!! För att du är den mest osjälviska, ödmjukaste, snällaste, snyggaste, finaste man som finns i hela världen.

Hem kom vi till slut sisådär två timmar försenade. Tur att tävlingsplatsen bara ligger en halvtimme hemifrån. Nästa gång kommer jag att beordra en av mina hästskötare att adoptera mina bilnycklar för jag klarar uppenbart inte av att hålla koll på dem......Det här är så TYPISKT Lotta så det inte är sant.....Himla tur att huvudet sitter fast för vem vet var jag skulle lägga det annars???

 

Bettan

13 augusti 2012 10:29

Du har huvet fullt med viktigare saker än så triviala ting som att hålla rätt på dessa småsaker som gör det lite mer okomplicerat i vardagslivet. Tur du har en så försående äkta hälft. Grattis till en väl genomförd tävling och känslan säger ibland mer än poängen. Jag tänker att varje tävling är en träning inför nästa tävling. Ni är bara bäst!!!!!!!!!!!

http://baileythecollie.wordpress.com

 

Stina

13 augusti 2012 20:30

Ja typiskt Lotta.... Skönt att det var nära hem i alla fall! Så KUL a´tt se er så duktiga igår! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fina Stina är till salu såg jag idag. Sålde henne till avel när vi slutade med halvblodsavel för fyra år sedan (nu har vi ju börjat lite igen). Hon blev hos oss halt om man red henne regelbundet (läs ca 4-5 dagar i veckan, mycket uteritt och någon en...

Hoppas ni fortsätter följa oss på stallhansta.wordpress.com .   MVH   Lotta ...

Rainy har tagit det lite lugnt sista veckan. Hon har fortfarande inte släppt vinterpälsen och är trots fri tillgång på grovfoder (vilket hon stått på sedan vi köpte henne) fortfarande lite tunn över revbenen. Häromdagen klippte jag henne lite på hals...

Nu har det gått några dagar sedan olyckan och operationen. Tänk vad låst man är med en hand! Kan knappt knäppa byxorna när man varit på toa utan hjälp. Är i alla fall tacksam för att det är vänsterhanden som är obrukbar och inte höger! Jag har inte o...

....också känns det som. Nu ska jag gnälla lite och tycka synd om mig själv. Ni behöver inte läsa om ni inte vill men jag måste få tycka lite synd om mig själv och undra varför det skulle hända mig..... Idag körde bästa Sara in mig till sjukhuse...