Idag har jag tränat för Anna Hedbys på världens finaste Stina Fina!!! Dagen till ära hade hon fått benvita benlindor och fint shabrak. Kan man inte vara bäst när man tränar så kan man åtminstone vara snygg. Skämt åsido så tycker jag att det är en gest mot tränaren man rider för att man ser prydlig ut.

Anna var lite sen när vi kom dit så jag tog det lugnt. Pratade lite med Jenny som kom skrittade på fina Disa innan jag gjorde klart Stina för ridpasset. Det är väl det enda man kan sakna när man som jag har egna hästar hemma är stallkompisar att prata strunt men. Å andra sidan går det snabbare i stallet när man är själv och jag uppskattar även ensamheten att gå och filosofera i stallet.

Vi hann skritta fram ungefär en kvart innan Anna kom ner. Jag berättade om oss och Anna kom ihåg Stina. Vilket minne hon har; hon har bara sett henne en gång för fyra år sedan. Berättade att vi knappt var igång och att jag inte ville att hon skulle bli trött. Vi fick börja med att trava runt fyrkanten och göra övergångar till skritt. Stina vill gärna hugga i lite när man tar henne i munnen och gå ur form. Vet inte hur jag ska beskriva det. Som bomull i händerna tills du vill ta en förhållning då hon går ur form och stretar lite tillbaka. Det har blivit bättre men är något som vi jobbar på.

Jag skulle när jag rider på rakt spår släppa på yttertygeln något och rida henne svagt inåtställd samtidigt som jag fokuserade på att rida rakt fram. Då blir hon inte lika stark i övergången. Vill hon "ramla in" mot mitten ska jag leda med ytterhanden mot väggen. Övergångarna blev genast bättre. Jag ska rida henne svagt inåtställd under den närmaste månaden tyckte Anna.

Fick stanna och göra halt och prova att rygga någon gång. Stina blir gärna lite stressad av ryggningar och vi har inte gjort det speciellt många gånger. Första gången reagerade hon ganska så våldsamt och kastade sig bakåt med sänkt rygg. Fick rida fram igen och prova igen och då reste hon sig. Fram igen och hon fick flytta lite sidvärts samtidigt som hon ryggade och då började hon slappna av och inse att det inte var något farligt. Efter ryggningarna kändes hon kanonfin. Ryggningar är värsta kiropraktorn sa Anna. Hon tyckte att jag kunde rygga henne för hand innan jag satt upp.

Fortsatte sedan att rida runt fyrkanten och skulle rida i en bra trav och ur den traven minska några steg och sedan rida fram igen. Stina var så himla duktig och lyssnade fint på förhållningarna. Fick sedan vända snett igenom i skänkelvikning. Fina tjejen är så ambitiös och vill så mycket så jag måste tänka några steg åt sidan innan jag rider fram och sedan några steg till för hon tar i för mycket och gör det jobbigt för sig.

Red sedan på volten och när jag hade henne i en bra trav fick jag fatta galopp och galoppera ett varv på volten och fortsätta ett varv på fyrkantspåret. Vänster galopp som jag började i var fantastisk. Vilken häst jag har, hur har jag förtjänat henne? Galoppen var stor, luftig och hon var så mjuk så mjuk! Samma sak åt höger och där var hon något stötigare i galoppen men ändå en härlig känsla. Efter ytterligare en skrittpaus (hade många sådana inlagda under passet) avslutade vi med att rida serpentinbågar och efter varje båge antingen rygga, göra halt, sakta av till skritt eller bara minska traven.

I övergångarna drar Stina gärna lite och kryper ur formen som jag beskrivit tidigare. Jag har i de lägena bara tänkt ge efter på tygeln för att inte ge henne något att "dra i" och ofta även lättat framåt i sitsen. Så kan man göra på unghästar eller om hästen reser sig om man inte ger efter menade Anna. Jag fick istället koncentrera mig på att sitta upp ordentligt och hålla kvar stödet i tygeln. Alltså inte dra men ha henne inom ramen även i övergången. Första gångerna var Stina lite upprörd och stressad men snart fattade hon och accepterade. VIlken fantastisk häst jag har. Otroligt känslig och klok! Kunde tom rygga någon gång utan stress och fick till några okej ryggningar. Provade att sitta ner två bågar i serpentingen och det var inga som helst problem att sitta ner på henne. Hon var otroligt mjuk och bekväm och övergångarna blev super. Längtar tills hon är igång mer så att jag kan sitta på henne mer för då är det lättare att få tillbaka henne för sätet.

Jag ska tänka på att sitta upp i övergångarna, vrida om händerna, bredda vid behov och vara noggrann när jag rider. Behöver inte rida så långa pass när jag rider men vara konsekvent i tex övergångarna så kommer det att gå fort att rida igång henne menade Anna. Hon tyckte att Stina var fin och mycket ambitiös och känslig. Eftersom hon är så ambitiös är det lätt att hon tar i och jobbar mer än vad hon egentligen orkar. Jag bara älskar den där hästen. Vilken ridkänsla hon ger och vilken arbetsmoral!!! Hon vill och vill och vill igen. Visst är hon lite het mellan öronen och som Anna sa "fladdrar lite däruppe" men det gillar jag.

Annars har det varit en rolig dag. En kompis till mig, Mirre (som fött upp Sibban), utmanade Lasse Anrell på att om han lärde sig rida och hoppa en bana på 60 cm skulle Mirre lära sig att åka skidor. Idag ringde aftonbladet och Mirre ordnade fram en häst som Lasse fick rida på. Kul grej och en eloge till Lasse som trots att han var livrädd ( och ganska så blek enligt Mirre) faktiskt klättrade upp och red på hästen. Han tom travade några steg med ledare och hade en lite mer ödmjuk inställning efteråt!

Igår var däremot inte en lika rolig dag. De ringde från skolan och berättade att Filip skadat tån på gymnastiken. Jag och Fille åkte in till ackis och efter röntgen konstaterade de att han hade en fraktur på tån. Filip var kanonduktig när han fick bedövningssprutor och de rättade till tån. Stackars Fille. Efteråt åt vi buffe på Dragon Palace. Jättegott och även om det inte var någon rolig anledning så var det härligt att vara på tu man hand med världens bästa son. Det händer alldeles för sällan.

 

Stina

20 januari 2012 16:28

Finaste Stina!! Kul att hon är en sådan klippa!
Kram/s

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fina Stina är till salu såg jag idag. Sålde henne till avel när vi slutade med halvblodsavel för fyra år sedan (nu har vi ju börjat lite igen). Hon blev hos oss halt om man red henne regelbundet (läs ca 4-5 dagar i veckan, mycket uteritt och någon en...

Hoppas ni fortsätter följa oss på stallhansta.wordpress.com .   MVH   Lotta ...

Rainy har tagit det lite lugnt sista veckan. Hon har fortfarande inte släppt vinterpälsen och är trots fri tillgång på grovfoder (vilket hon stått på sedan vi köpte henne) fortfarande lite tunn över revbenen. Häromdagen klippte jag henne lite på hals...

Nu har det gått några dagar sedan olyckan och operationen. Tänk vad låst man är med en hand! Kan knappt knäppa byxorna när man varit på toa utan hjälp. Är i alla fall tacksam för att det är vänsterhanden som är obrukbar och inte höger! Jag har inte o...

....också känns det som. Nu ska jag gnälla lite och tycka synd om mig själv. Ni behöver inte läsa om ni inte vill men jag måste få tycka lite synd om mig själv och undra varför det skulle hända mig..... Idag körde bästa Sara in mig till sjukhuse...